Keep them going down now, let them drown.

darklight
blum

jag verkar ha glömt hur en gör, när en delar med sig av sig själv och sitt liv. Allt dör ut. Kanske inte så konstigt ändå, då jag vant mig av vid impulsen att dela varje ögonblick. Istället verkar jag hålla allt för mig själv, sparar det till de analoga albumen (som jag aldrig gör). Jag vet inte. Kanske det inte har dött, kanske det bara tar en paus. Väntar på bättre tider. Möjligen. Vi får väl avvakta en stund, se om tiderna blir något bättre?

jag är ogenomträngligt trött just nu, hade en bild om att jag skulle stiga upp tidigt under Samis semester för att pyssla själv en stund. Dricka mitt kaffe utan stress, men så blev det inte. Sami och Tova stiger upp före mig och drar upp mig efter någon timme. Detta måste vända, blir till ingenting. Ångesten kommer krypande och jag orkar inte ta vara på den nu. Når den mig kommer den troligen att sluka mig hel. Nåja, nåja. Sådant pratar vi ju inte om.

brände halva ansiktet i solen förra helgen, Harvey Dent-style (lätt överdrift, reds. anm.), nu flagar det bort. Ansiktet, alltså. Slarv. Sådant slarv. Glömmer mig hela tiden och gnider mig i pannan, vilket resulterar i ännu mer flagande. Aldrig förut bränt mig så här och planerar definitivt inte att göra det igen. Ja. Hm. Det var väl ungefär det här jag lyckades klämma ur mig idag. Eh.

är det något du skulle vilja att jag skriver om?

Kommentarer

  1. kan verkligen relatera, det är som att torkan i skog och mark även smittat av sig på sinnet, eh.
    tycker vardagsinlägg och bilder är mysiga, mobil- som systemkamera-bilder. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. jamen verkligen! Tack för input <3

      Radera

Skicka en kommentar

- jag svarar på kommentarer här i min blogg.
- jag granskar och godkänner kommentarer innan de publiceras.
- tack för att du kikar in på min blogg och lämnar ett ord eller två!