Inlägg

Visar inlägg från 2018

Vecka 30, 31 och 32.



jaha. Sedan sist har tre graviditetsveckor passerat och jag kan nu inte säga att jag minns något speciellt från dem, förutom att Kringlan har börjat kickboxas på någon nerv så det skaver fruktansvärt i de - eh - nedre regionerna. Mycket obekvämt. Har haft svårt att somna och att somna om, på nätterna i alla fall. Dagtid är jag något av en zombie som kan flyta iväg till sömnens land lite nu och då, vågar därför inte köra så mycket bil just nu, speciellt inte när det blivit mörkt och halt ute. Kan ju berätta att Tova tycker jag är väldigt tråkigt sällskap just nu... Jag har dessutom börjat bli lite inåtvänd nu, kan inte processa mycket information och är väldigt känslig för allt möjligt.

idag var jag på besök till mödravården och vägde, mätte och lyssnade på lilla hjärtat. Allt såg bra ut och mitt järnvärde har klättrat upp igen, så nu kan jag ta tillskott varannan dag istället för varje. SF-måttet ligger på 30,5 centimeter redan, var ska detta sluta (sist slutade det på cirka 39 centimeter)? Min barnmorska sa också att hon tyckte sig känna att Kringlan har lagt sig med huvudet neråt, att hen ligger med ryggen på högra sidan är väldigt tydligt. Där har hen legat ett tag, ständigt till höger.

nästa vecka är det dags för tillväxtultraljudet och därefter kan vi börja göra en förlossningsplan. Det närmar sig nu, alltså! Några dagar efter TUL (är så veckovill just nu med alla helgdagar, så fråga mig inte vilken veckodag det är vi ska till något ställe för det är helt kaos i hjärnan) ska vi på vårt tredje Aurora-samtal. Ska bli spännande att se vad våra alternativ är, efter TUL!

förresten, idag är det (enligt min gravidapp) 61 dagar till BF!

Gravidlistan 2.0.



När blir du mamma?
enligt ultraljuden hittills: första mars 2019. Dock är det inte jättetroligt att jag tillåts gå tiden ut, det får tillväxtultraljudet under nästa vecka utvisa. Big baby, tiny mama, vet du.

Var graviditeten planerad?
japp!

När berättade du om graviditeten?
till de närmaste berättade vi i augusti och i september till "allmänheten". Denna gång kändes det naturligt att berätta tidigare än sist.

Hur många barn vill du ha?
tror faktiskt det räcker med två. Så detta blir det sista för mig.

Tätt ihop eller långt isär?
jag har alltid tänkt mig att det skulle vara tätare mellan barnen, men då har jag uppenbarligen inte räknat in eventuell intensiv personlighet på storasyskonet och hur mycket jag själv mäktar med. Nu blir det cirka tre år mellan dem och det känns faktiskt väldigt lagom.

Har du oroat dig mycket under graviditeten?
ja! Så sjukt mycket. För det första mådde jag för bra (?!) innan jag började känna rörelser, sedan kände jag väldigt sporadiska rörelser. Klart en oroar sig, det finns mycket som kan gå fel om det vill sig illa och tydligen har jag inte haft något bättre för mig än att oroa mig. Har blivit förvånad varje gång vi varit på ultraljud, typ "va, är det en bebis där?". Eh.

Hur har graviditeten känts hittills?
bra! Hade en kort period av illamående och väldigt lätt triggade spyor plus att jag sov bort sommaren, men annars kan jag emellanåt glömma bort att jag faktiskt är gravid. Trodde fram till cirka vecka 28 att jag inte ens såg gravid ut förrän jag såg en bild på mig med magen.

Gillar du att vara gravid?
nej. Inte min favoritgrej av alla grejer som finns alltså.

Ska ni ta reda på vilket biologiskt kön det blir?
vi och de närmaste vet redan, har inte varit lika nitisk på att hålla på detta denna gång.

Hur tänker du kring förlossning?
hittills tänker jag inte så mycket, först måste vi gå på tillväxtultraljudet och se vad vi har för alternativ att ställa in oss på. Troligen är inte denna bebis mindre än den förra, och då lär åtgärder sättas in någon vecka före BF. Spännande att se!

Hur tänker du kring första bebistiden?
att den troligen kommer suga men att vi troligen kommer överleva den. Var naiv sist och trodde på de "rosa bebisbubblorna". Fick inte sådant, utan fick en skrikbebis och förlossningsdepression. Det är också en version.

Har ni bestämt namnen sedan innan?
ja! Tror att alla tre namn är ganska långt spikade, åtminstone förnamnet är satt sedan länge tillbaka. Vi kommer troligen köra på åtminstone ett släktnamn, tycker det är viktigt.


Julafton och juldagen 2018.



julafton firades hos Anna-Lisa med trevligt sällskap, god mat och till och med jultomten hälsade på en sväng. Tack för alla fina julklappar vi och Tova fick, vi är mycket nöjda med dem! På juldagen skidade Tova med sin farmor och jag och Sami spelade spel i Marby med Atte och Alicia, innan det var dags att återvända till Anna-Lisa för juldagsmiddag (där Tova åt lite mat och sedan mitt i allt däckade på golvet och sov cirka en timme). Nästa år kanske vi kan fira hos oss på Stenudden!

Spännande livet.



idag är det fredag, dagen före dagen före dagen före dopparedagen. Typ. Något sådant, jag förvirrade mig själv när jag skulle räkna - så mitt i allt blev det pannkaka av alltihop. Nåja. Hur som. Tre dagar kvar till julafton, trettioförsta graviditetsveckan (kommer nog skriva ett inlägg om både vecka 30 och 31, bara jag kommer så långt i livet, eh) och jag har en helt ledig kväll. Barnet är hos sin farmor och farfar och Sami är på julbord med sitt jobb. Jag har ätit risgrynsgröt och skinka och sedan kokat två olika julgodisar. Känner att det räcker så. Körde bil idag så fogarna blev sura, så det är nog sidoläge på soffan som står på schemat för resten av kvällen. Funderar på att se en julfilm men vet att det kommer sluta med ett ändlöst sökande som bara gör mig trött. Nåja.

ser ändå mest fram emot att få lägga mig i sängen med min gravidkudde. Heaven.

En hälsning.

Vecka 29.



tjugonionde veckan och tredje trimestern är här! Sjuttio procent av graviditeten är alltså avklarad! Rörelserna inifrån är mer och mer tydliga och ibland gör det nästan lite ont när Kringlan möblerar om sig i magen, hen verkar vara lika stark som storasyster var. Tröttheten den här senaste veckan har inte varit att leka med, men så blir det ju med hackiga nätter och tidiga morgnar utan en chans till vila emellan. Gah, hoppas det ger sig snart (O.B.S! Menar alltså att jag hoppas Tova snart sover längre på morgnarna igen).

annars då? Jo, nä, det rullar väl på annars. Fogarna värker om jag inte tagit det lugnt och halsbrännan kommer om jag äter söta eller feta saker. Det är ju ganska konstant. Ryggen känns, konstigt nog, bättre. Vet inte om det beror på mitt ständiga vändande i sängen om nätterna eller vad det kan vara. Jag klagar ju inte direkt, om vi säger så!

Färja efter färja.



igår var vi på julbord på Föglö av alla ställen en kan äta julbord på, närmare bestämt Seagram. För ovanlighetens skull var det vår lilla familj som hade närmast till platsen! Som vanligt oroade vi oss före hur det skulle gå för Tova att sitta i några timmar, men hon hängde på sin farmor och åt lite köttbullar och potatis. Själv kunde jag ätit massor av en rökt lax-röra de hade på julbordet! När vi var tillbaka på "fasta" Åland kom Atte, Alicia, Jens och Sophie över en stund, trevligt! Alicia busade slut på Tova som somnade som en liten sten vid läggning, välkommen att göra det oftare, ehe!

till nästa års porträtt, hoppas jag att vi fått upp lite vettigare belysning. Så här såg vi ut före förra årets julbord!

En ledig dag.



idag var det Finlands självständighetsdag och därmed en röd dag i den finska kalendern (vilket även Åland använder, även om vi dessutom firar självstyrelsedag den 9:e juni - det är dock inte en allmän röd dag)! Vi använde den lediga dagen till att bjuda Åsa och Noah på våffelbrunch och allmänt prat. Mer sådant häng, tycker jag!

Lilla julafton.



efter gårdagens marknadsbesök blev det kaffe och kaka, middag, presentutdelning och brädspel hos oss på Stenudden.
Mycket trevligt (även om vårt barn envisades med att klä av sig naket framåt kvällen)!

Vecka 28.



tjugoåttonde veckan har kommit och skulle Kringlan av någon anledning bestämma sig för att komma nu, har hen goda chanser att överleva utanför magen. Helt sjukt det, ändå. Bra, men sjukt. I veckan som gick var vi på besök till barnmorska och vägde och mätte (SF-måttet ligger på 27 centimeter nu - sist låg det på 28 centimeter i vecka 29 så det verkar vara ganska likt mellan gångerna) plus fick reda på att jag även denna gång klarat mig utan graviditetsdiabetes.

något jag däremot inte klarar mig utan, är att ta tillskott av järn. Det hade dalat ganska tydligt på en månad, så nu är det till att fylla på i kroppen innan det blir tokig. Jag sover väldigt dåligt just nu, har svårt att somna och vaknar av oklara anledningar och har svårt att somna om. Nu har jag haft en period av lite mer halsbränna, fortfarande inte så att jag behöver ta något mot det, men ändå så jag känner av det. Fogarna har verkligen börjat kännas av nu, speciellt efter ansträngning och när jag parerade halka på Maxinges parkering, eh.

igår var det exakt tre månader kvar till BF!

Årets lilla julmarknad.



foto: både jag och Anna (plus att Sami tog bilden på oss tre).

Hemma.



det må saknas foder, lister och en del eldragning, men nog tusan är det hemma ändå.

Vecka 26 och 27.



sedan sist har det passerat två veckor, eller vad jag nu ska säga. Vi har gått in i vecka 27 och varit på vårt första Aurora-samtal. Magen växer på, trots att jag är storleksblind och mest tänker mig att jag ser "lite svullen" ut. Eh. Lill-Kringlan blir starkare och sparkas kontinuerligt under dagarna (svårt att säga hur mycket och när, då jag inte har tid att tänka på det egentligen under vardagen). Kommande vecka har vi besök till barnmorska igen och får lyssna på hens hjärtslag.

jag har nu kommit in i perioden där jag blir väldigt mätt väldigt fort, för att bli vrålhungrig igen om några timmar. Kul. Vi ska på julbord om några veckor, så jag får försöka utveckla ett sätt att äta mycket utan att bli för mätt, annars är det ju inte värt! Jag har lite mer känning i fogarna om jag gått mycket, men inte alls så farligt som jag trodde det skulle vara. Jag försöker vara försiktig med hur jag rör mig och sträcker på mig och så vidare. Ryggen värker mer eller mindre konstant, måste nog snart försöka ta mig till naprapat igen.

föregående vecka var jag på sockerbelastning, men jag har haft så mycket i huvudet så jag har inte ens kommit ihåg att ringa om svaren på den. Tänker att mödravården hade kontaktat mig om det visat något avvikande, men får höra det senast under veckan i alla fall. Precis idag berättar min app att det är 96 dagar kvar till Kringlans beräknade födelsedag.

Vecka 25.



idag gick vi in i vecka 25, som även rubriken för detta inlägg berättar. Precis som förra graviditeten känns det som att magen verkligen expanderat under veckan som gick, har slagit i den en par tre gånger när jag missbedömt dess litenhet. 60% av graviditeten har passerat och under veckan har jag ansökt om moderskapspenning, föräldrapenning och barnbidrag.

förra veckan ansökte jag dessutom om moderskapsunderstöd, där vi får välja mammalåda eller pengar. Eftersom vi valde lådan med Tova och har kvar cirka allt, tog vi pengarna denna gång. Inte alls lika spännande att vänta på en inbetalning än en förpackning, dock.
Då jag ansökte om de olika -penningarna fick jag även se mitt datum för att gå på mammaledigt - det blir den 25:e januari! Så skumt att snart halva november passerat och att det då är 2,5 månader till den 25:e januari?!

måendet då? Ryggen värker och ibland får jag någon slags ischias-känning i vänstra skinkan, men annars är det rätt ok. Har inte ens behövt ta en halsbrännetablett än - kommer antagligen få en skallig unge denna gång, ehe. Tröttheten, däremot. Den är inte att leka med. Jag känner mig konstant utmattad och ögonlocken är tunga som bly. Det hjälper inte heller att fröken tvåkommafem stressar mig så jag tror jag ska tappa allt mitt hår bara pang poff en sorglig dag. Nåja, nåja. Lifvet.

eftersom jag inte har bara graviditeten att fokusera på i min lilla vardag, försöker jag ta en stund på kvällen när Tova sover att liksom känna mig gravid. Att känna att det är en liten filur i magen och att hen bumblar på i sitt alldeles egna lilla mönster. Till skillnad från sin storasyster, är Kringlan gärna aktiv en stund på kvällen innan jag somnar. Mysigt och knappt obehagligt, så här andra gången.

Before you're comatose.

en komatos komatös, eh.

alltså dessa dagar med uttråkad 2,5-åring hemma plus gravidkoma är ... inte superkul, om jag ska vara ärlig. Idag lyckades vi i alla fall få ihop en mjuk pepparkaka innan dagen bara for till fan. Jag har inget tålamod och barnet har inget tålamod och då säger det sig självt att det inte kommer sluta med glass och ballonger ju längre dagen lider. Eh. Nåja. När Sami la Tova passade jag på att göra klara lite ansökningar, betalningar och knyta ihop mitt jobb som varit liggande alldeles för länge och skavt på mitt samvete. Nu har jag bara ett projekt kvar och det är ingen brådska med det, som tur är.

Sami hämtade hem soffan idag och nu ska den rengöras och sen - eh - kanske jag orkar slipa och måla upp den. Får se.

Tea for two.



efter ändrade planer igår hade jag och Sami en barnfri morgon imorse. Vi steg upp halv nio och kokade tevatten och drack te ur kanna till frukost, "like a posh english lady"! Älskar långsamma morgnar, synd att en hinner ha dem så sällan. Efter frukost la vi nät som gav exakt noll fiskar på bordet, men nu har vi provat lite i alla fall. Vid middagstid levererades vår avkomma tillbaka till Stenudden och vi åt tortillas till middag och pratade strunt. Nu är barnet lagt och sover sedan ett tag tillbaka, jag har ätit en satsuma större än min knytnäve (den är dock inte något att skryta om, min lilla knytnäve) och har halsbränna som följd. Härligt, härligt.

igår hade vi en fullspäckad dag med veckoplanering samt -handling, soffhämtning som blev till ingenting för soffan jag köpt fick inte plats i bilen (Sami ska hämta den i början på nästa vecka, så ska jag visa den! Så fin är den!), hämtning av vatten, besök i nyinförskaffat hus och sedan pizzakväll i Christophers hall. Mycket trevligt! Innan vi åkte hem passade vi på att dricka kvällskaffe med Åsa och Oliwer, även det mycket trevligt - och tårna hann tinas upp innan det var dags att komma ihåg färjuppehållet och köra iväg som ett spjut i natten.

väl hemma passade vi på att gå igenom köksskåp och hittade ytterligare saker att avyttra. Älskar att göra mig av med grejer!

Vecka 24.

v24

i fredags gick vi in i den tjugofjärde graviditetsveckan och i veckan har jag både kollat sköldkörtelvärden och varit på besök på mödrarådgivningen. Angående sköldkörteln är det som att prata med en vägg, att prata med min läkare. Men enligt henom skulle värdena just nu vara "optimala" för bebisen i magen så jag får väl bita ihop i fyra månader till. Orkar inte slåss just nu, hen skyller allt på graviditeten ändå och i och med att jag aldrig varit gravid utan sköldkörtelproblematik har jag ingenting att jämföra med. Suck.

på rådgivningen togs HB och det ligger på 129 just nu, så det ska vara helt okej. Vi fick lyssna på Kringlans hjärta och allt lät bra. Dessutom fick vi remiss för Aurorasamtal, vet inte exakt vad det innebär på Åland, men förhoppningsvis får vi gå igenom förra förlossningen och BB-tiden så oron släpper. Får se. Förhoppningsvis för det något gott med sig.

Nu tuffar vi på framåt!

All the stars collapsed behind the pitch black night.

sp1
sp2

viljan att berätta om allt som händer i min lilla förvirrade värld versus oviljan att berätta någonting alls. Hur löser jag den inre debatten? Behöver en medlare som stiger in i min hjärna och får de olika sidorna att enas. Kan jag beställa en sådan någonstans ifrån? Ebay? Inte? Jaha. Nähä. Idag har jag varit på besök hos naprapaten igen, hen gick verkligen loss på ryggen och jag blev så trött, så trött. Försökte ta en snabb tupplur i soffan, men barnet tillät mig inte sova. Föga oväntat ändå, om jag ska vara ärlig.

nu: horisontellt läge på soffan.

Vecka 23.

v23blogg

tjugotredje veckan och magen är lite större, rörelserna inifrån lite yvigare och orken i kroppen lite lägre. Igår kände Sami buffarna inifrån för första gången, Kringlan är då inte generös med gensvar utåt. Hen ligger mycket hellre och killar mig ner mot bäckenet, den rackaren! I veckan ska vi träffa barnmorska och lyssna på hjärtat, jag ska även kolla sköldkörtelvärdena och se hur mitt järn ligger. Är så himmelens trött och slut att någonting måste vara knas.

i och med att detta är min andra graviditet och att jag således har en liten annan person att lägga mitt fokus på under dagarna, blir det ju inte så mycket att känna efter denna gång. Jag känner rörelser regelbundet och vet att jag känner mig trött i kroppen och att svank och rygg värker, men jag hinner liksom inte registrera att det beror på att jag odlar en person i magen. Nåja. Det blir väl så.

idag berättar min app för mig att det är 124 dagar kvar tills Kringlan väntas lämna magloftet!

Livet, livet, livet.

ärti
ärti-hjärti!

av olika anledningar - som jag inte tänker gå in på - har den här veckan varit tung och orolig, men för en liten stund sedan fick jag meddelande om att allt har löst sig. Känns som en sten har fallit från mina axlar. Äntligen kan jag slappna av. Tova hänger med sina farföräldrar denna helg, så jag ska vila vila vila och sedan vila lite till. Det är inte lätt att vara ett stentrött preggo när en inte får återhämta sig efter dagarna, fortsätter leva i stress i drömmens värld. Nåja.

nu lyfter den grå dimma som legat över denna vecka och ett mer guldglittrigt skimmer kan ta dess plats. Denna helg ska jag försöka få mina blanketter ifyllda och klara för att skickas in, plus lägga ut sådant för försäljning som jag tänkt göra ett tag men inte funnit någon ro för. Med det avklarat hoppas jag ha ork att ta tag i ett jobb jag har liggande, det skaver i mina tankar och jag vill väldigt gärna få det undan och iväg - i och med gravidtröttman som infunnit sig i min kropp, är detta det sista jobbet jag gör innan lil' Pretzel är ute.

jisses, vad trött jag blev nu när jag slappnade av. Kommer sova i ett dygn efter detta.

Noah.

n1_blogg
n2_blogg

för ett tag sedan fotograferade jag den här lilla godisen i skogen (älskarrrr det lilla greppet om tummen på tredje bilden) ♥

För övrigt.

mjep

.. har detta varit den sämsta dagen på väldigt väldigt väldigt väldigt länge och inte ens en promenad i höstvädret lät den känslan släppa. Det var ju kul och omväxlande. Nu hoppas jag på en fantastisk kommande vecka, annars säger jag upp mig. Så att.

Vecka 22.

v22blogg

i fredags gick vi in i ny vecka igen - den tjugoandra. Lite tydligare rörelser, men Kringlan är en betydligt mycket mer hemlig person än storasyster Semlan (a.k.a. Tova) var. Sami har fortfarande inte fått känna något från magen.
Det visade sig på ultraljudet i fredags att Kringlan ligger i tvärläge just nu, det gjorde aldrig Semlan, så förståeligt att rörelserna jag känner är annorlunda. Ultraljudet visade dock att allt såg bra ut, rent av "perfekt" sa hen som gjorde undersökningen. Nästa gång vi ser Kringlan blir i vecka 32 för att göra ett tillväxtultraljud, då storasyster vägde nästan 4,5 kilo när hon kom ut och lillis redan ligger på +1 vecka i magmått. Vi får se då om de pratar om tidig igångsättning på grund av stort barn - då kör vi på ett planerat kejsarsnitt istället. Någon igångsättning går jag verkligen inte igenom igen.

jag har fortfarande ont i ryggen, har dock påbörjat behandling för den som jag hoppas hjälper, jag sover bättre på nätterna men är konstant trött på dagarna. Halsbrännan är lite värre, men mest om jag äter sötsaker och sådant, och det är jag faktiskt knappt sugen på just nu, däremot drack jag en alkoholfri öl häromkvällen - hade cravat det ett bra tag redan, eh. Fogarna hålls hittills i schack, jag försöker att inte göra konstiga rörelser och att tänka på att ändra ställning så fort det börjar göra ont. Blir det värre tänker jag hyra ett foglossningsbälte. Ja, det var väl allt jag hade att rapportera denna gång!

v22ul
vi fick se när Kringlan svalde fostervatten och den lilla, lilla näsan på ultraljudet! ♥

Stole me a dog-eared map and called for you everywhere.

f2
f1

Låt oss prata om graviditeten, då.

15220

i vecka 12 ploppade det fram en mage som inte riktigt gick att dölja och jag tycker egentligen inte att det hänt så mycket storleksmässigt med kulan sedan dess, den har klättrat uppåt några centimeter men det är väl ungefär allt. Nu är jag redan lika stor som i vecka 25 förra gången och har dessutom varit det ett tag. Nåja. Sådant är livet. Gissar att magen liksom lite "mindes" hur den skulle göra den här gången. Kanske det jämnar ut sig om några veckor.

hittills i graviditeten har jag gått från att bara vilja ha ost, bacon och pizza till att må dåligt bara jag tänker på de tidigare nämnda grejerna (undviker nu att läsa det jag skrev då bara orden får det att vända sig i magen). Jag har spytt och varit som en zombie under några veckor, kunde bara laga mat som varken luktade eller smakade någonting ett tag - är väldigt trött på ugnspannkaka i nuläget, eh. Mitt i allt, för några veckor sedan, så vände det och jag slutade må illa! Jag kan numera även ta en värktablett då och då utan att behöva evakuera den direkt.

det som är värst just nu, är ryggen. Jag fick ont i ryggen när jag väntade Tova och det har inte gått över helt emellan, trots träning, massage och naprapatbesök. Ska söka mig till osteopat på MVCs inrådan, för så här kan jag inte ha det. Ryggen gör så att jag inte kan somna på kvällen och inte kan somna om efter nattliga toalettbesök. Jag har lite känningar i fogarna också, sedan förra veckan, så försöker att röra mig så fog-vänligt som möjligt här hemma. Inte helt lätt i sällskap med 2,5-åring.

v21_blogg

igår gick vi in i vecka 21 och därmed har halva graviditeten passerat. Tycker det går så fort samtidigt som det känns som att jag varit gravid i en evighet. Jag har lite halsbränna om jag ätit feta, starka eller söta saker men hittills har jag inte behövt ta någon tablett mot det. Äntligen har jag börjat känna tydliga rörelser inifrån! Har känt något diffust ett bra tag, men inte riktigt så som jag mindes det från sist - dock förstår jag ju att hen i magen har mycket mer plats än föregående inneboende hade, så kanske inte så konstigt ändå.

nästa vecka ska vi på det strukturella ultraljudet!

Två och ett halvt år.

2komma5

tänk vad stor du börjar bli, min lilla pratkvarn ♥

I could burst a million bubbles.

bub

Oktober och jag håller din hand för hårt.

mush

det är måndag, det är oktober och jag får inte längre plats i min höstjacka, magen trycker obekvämt mot dragkedjan. Mörkret smyger sig på tidigare och tidigare och kylan ligger i luften. Än har inte träden ändrat färg eller släppt sina löv. Snart. Snart kommer höststormarna och högvattenskvalp upp över badbergen. Min kropp är fylld av känslor jag inte riktigt kan greppa, jag orkar faktiskt inte ens försöka. Jag är arg. Jag är besviken. Jag är frustrerad. Jag är utmattad. Jag är uttråkad. Vad adderar det upp till? Vad är orsaken och vad kan hjälpa? Jag vet inte. Jag orkar inte gräva och nysta. Jag tänder ljus och blickar framåt, hela tiden framåt. Blicken mot horisonten, den kyliga luften ner i mina lungor. Fokusera på något annat. Fokusera på sen. Att leva i nuet är inte ett alternativ just nu, inte för mig. Jag fastnar. Klibbar fast i tankesnurror som inte hjälper mig framåt, jag fastnar i kletiga trådar som jag inte kan ta mig loss från. Som en fluga i ett spindelnät sitter jag fast och kan bara vänta på att förgöras och slukas upp av ångestdjuret i mitt hjärta. Visst bor du kvar, djuret? Jag misstänker att jag inte slipper dig. Inte ens i mitt nuvarande tillstånd. Blicken stadig, framåt. Sen.

nu låtsas jag inte om djurets glimmande ögon i de mörka hörnen.

Svampplockargänget i Bussöskogen.

sv1
sv2
sv3
sv4
sv5
sv6
sv7
sv8

idag begav vi oss ut i skogen direkt efter frukost. Sami hade fått för sig att vi var friluftspersoner och skulle plocka kantareller, spännande! Min rygg började värka cirka femhundra meter in på promenaden och solen låg på, så vi - som inte fick sitta i bärstol - svettades ymnigt. Några kantareller hittade trots allt (Tova satt på Samis rygg och ropade "SVAMP" när hon hittade någon) och vår lilla utflykt tog oss till stranden, där Tova plaskade och ritade i sanden och vi åt färdkostäpple innan det var dags att gå hem igen. Så klart följde Elvis med på vår utflykt, han älskar att promenera i skogen. Knaskatt.