tisdag 31 oktober 2017

Hejdå, Oktober.

nuff

vi friskade till oss till dopet förra helgen och - tvi, tvi - jag blev inte sjuk! Himla tur. Tova är fortfarande rätt täppt i näsan och snorig, men det håller nog på att ge sig. Hoppas jag. Vi mindes klockvridandet den här gången, men alltså. Alltså. Med en väldigt dygnsfast liten individ i hemmet är det verkligen inte så att vi har "vunnit" en timme. Vi har snarare vunnit en extra lång och trött dag. Tidigare har hon somnat runt 20:30 och vaknat senast 08:30, men nuuuu vaknar hon senast 07:30 (insert tre ledsna smileyfejs här)! Buhu. Nåja. Så länge vi kan vila tillsammans på dagen är det ju okej. Ändå. Lite i alla fall.

jahapp, sista oktober idag. November imorgon, i vanlig ordning. Hur känns det i själen och hjärtat? Okej, va? Det känns helt okej. Oktober har hittills varit årets första månad där det känts som att saker har fallit på plats, psykiskt alltså. Fysiskt mår jag sämre än på väldigt länge, men har pratat med läkare och har en plan för en liten del av framtiden. Så långt får det vara bra. Så långt kan jag vara lugn. Mer ska en inte begära, dumt att försöka kontrollera sådant som står utanför ens kontroll.

i veckan blir det psykologbesök och ett femårskalas i alla fall, kanske vi lyckas få till någon kaffedejt också? Får se. Det ordnar sig. Jag gillar att planera, men det är skönt att hålla sig lite fri också. För övrigt: haglade det igår. Snart är vintern här. Tänk vad Tova ska tycka det är roligt med snö i år!

tisdag 24 oktober 2017

Status.

Barnet är förkylt. Bröl. Ja, alltså på riktigt. B R Ö L. Hon har inte varit sjuk sedan i mars och då var hon lite mer - eh - lätthanterlig. På ett halvår hinner en unge förstå att en kan hålla på sina åsikter och att integritet är väldigt viktigt. Ja. Det är viktigt. Men nu behövde jag både suga ut snor (TMI? Kanske) och skjuta upp lite nässpray på henne. Sov inte många timmar i sträck i natt, och nu vägrade hon vila mer än en halvtimme på dagen. I'm so happy. I natt sov hon dessutom mest på mig och jag vaknade av så underlig smärta i magen och ryggen var redan trasig före, kan inte säga att den är bättre nu.

i helgen ska vi åka på dop och jag hoppas verkligen att hon är frisk tills dess. Och att hon ändå behåller förkylningen för sig själv. I dag skulle vi egentligen haft lekdejt med Sarah och Leon, men det fick bli uppskjutet. Böh. Himla otajmat alltid. Nåja. Nu avvärja lite nervsammanbrott till höger och vänster. Hurra. Ja. Jag nämnde väl inte det, men när mitt barn inte mår som vanligt är hon hundra gånger mer igång än annars. Vilar liksom inget, river liksom allt.

söndag 22 oktober 2017

Sådant jag gör.

h1
h2

- blir exalterad av naturfenomen (åska, norrsken, dimma, o.s.v.)
- bryr mig inte om jag skapar dålig stämning genom att säga till om saker som inte är okej
- tittar igenom sju säsonger av Star Trek: Voyager på Netflix, är på femte säsongen nu
(fnissar åt sådant som "better safe than assimilated" och liknande)
- äter mediciner dagligen för att ha en fungerande vardag
- drömmer aldrig verklighetstrogna drömmar
- klär mig helst i de sprakande färgerna grått och svart

Stjärnorna och själen.

soulstars

lördag 21 oktober 2017

Lördagsbesök.

idag hade jag och Tova fint besök på eftermiddagen, Anna och Elma dök upp och vi lekte först ute i Tovas "hus", som Elma sa. "Huset" är en stor gammal gran på bakgården, där under har jag byggt ihop ett litet bord av gammalt trä jag hittade. Eh. Lyxigt ska det vara! Efter ett tag ville Elma gå in istället och jag fick ta en motvillig Tova under armen och göra finfrämmandet till lags. Väl inne lekte barnen väldigt fint ihop, så jag och Anna kunde sitta i köket och ha vårt prat, glögg och kaka ifred!

ae1
ae2
ae3
ae4

tack för besöket, och hoppas vi alla håller oss friska så vi snart kan ses igen!

Trivialiteter.

st1
st2
st3

andedräkten blir till ett tunt moln, ligger kvar i luften ett tag innan den löses upp.
Kvällen är stjärnklar. Ovanför mitt huvud hänger miljarder gnistrande diamanter.
Tanken som tidigare gav mig hjärtklappning, ger mig nu ett lugn i själen.
Rymden är så stor och det finns bara en enda liten jag.

fredag 20 oktober 2017

Och frosten i marken blir ett försvar.

i morse vaknade vi till säsongens första frost, och minusgrader! Jag måste ha känt det på mig, för när jag vaknade på morgonen frös jag fast det var lika varmt som vanligt inne. Efter frukost passade Tova och jag på att gå ut och leka, samtidigt invigde vi hennes nya vinterhalare och -skor. Älskar att det finns så fina barnkläder (billigt) second hand! För en gångs skull tog jag med mig systemkameran ut, nedan följer morgonens bildskörd:

fr1
fr2
fr3
fr4
fr5
fr6
fr7
fr8
fr9
fr10
fr11

önskar mig fler sådana här morgnar, med knallblå himmel och frasigt gräs, nog är hösten väldigt fin ändå.

måndag 16 oktober 2017

Dag efter dag och steg efter steg.

sjelf

en kopp te, en serie väntande i bakgrunden och två ömmande finnar (ej folkslaget) på vänster sida av hakan. Dags för den sidan nu då, den högra har kanske gjort sin del. I mitt lilla liv händer inte mycket just nu. Huset är tyst, sånär som tickande klockor och det viskande ljudet från luftvärmepumpen. Idag har jag känt en ro i själen jag inte känt på länge. Vet inte om det beror på att jag varit till psykolog igen eller att Tova kanske äntligen, äntligen är ur sitt utvecklingssprång. Något är det. Kanske är det höstens färgexplosioner i det orange solljuset.

just nu känner jag inte den leriga bottnen under mina fötter. Just nu är luften klarare. Just nu vet jag vem jag är. Jag börjar så smått känna igen mig själv under alla lager av självhat och bitterhet jag dragit på mig under åren. Allting nystas upp från en trasslig trådhärva, faller på plats. Hej, Hanna. Det ska bli roligt att lära känna dig på nytt.

söndag 15 oktober 2017

Ett litet ljus.

epl1
epl2
epl3

idag skrattade jag så det kändes som att jag hade bubblor i bröstkorgen. Det var ett kort skratt, men äkta. Länge sedan sist, kände jag, det var liksom en obekant känsla. Jag har låtsats så länge, att allt är okej, jag mår bra, jag faller inte sönder och min värld har inte rämnat. Men det har den. Det är bara så. Jag måste ta ut en ny kurs, men jag måste också få sörja att det inte blev som jag hade planerat. Sörja en framtid som försvann, innan jag bygger upp något nytt.
Det måste få ta sin tid. Att bearbeta. Att nyorientera. Kan bara konstatera att det jag gjort hittills för att komma framåt, vidare, ändå verkar ha fungerat. Om så bara för tio sekunder, så mådde jag bra. Jag mår bättre. Jag är inte uppe ur avgrunden än och jag förutspår något bakslag, men jag mår lite bättre.

jag fokuserar på att göra saker som ger mer energi än de tar, att umgås med fina vänner och vara utomhus i det lilla solskenet som finns. Att baka och skriva och sakta, sakta, lära känna kameran på nytt. Jag rensar sociala medier på sådant som ger mig stress och försöker att fokusera på mig och mina. Hålla livet litet, men inte kväva det. Vårda lågan, men inte låta elden bli för stor och ohanterlig. Hitta balansen. Se det positiva. Det är svårt, men det verkar ge utdelning.

snart kanske jag kan andas igen.

Allting är relativt.

h: "idag sa min kamera att den ville att jag skulle ladda den. Men alltså. Jag laddade den ju precis i augusti?!"

fredag 13 oktober 2017

Fredagen den trettonde.

pfjeff

efter en vecka av regn, blåst och allmänt grått väder, kikade solen fram några timmar idag. Underligt vad det gör med humöret ändå. Några timmar solsken och livet känns lättare, tankarna är klarare. Inte för att jag har något emot regn, egentligen. Tycker dock inte alls om när Regnet tar sin kompis Blåsten i armkrok och bara hänger med henom flera dagar i sträck. Antingen eller, känner jag. Klarar dem inte i par.
Jahapp, annars då? Nej, inget speciellt. Har börjat träffa en psykolog och reda i mitt mående, varit två gånger nu och det känns okej. Kanske det blir folk av mig också, till sist? I övrigt har jag slutat fylla på färgen i mitt hår nu, det får sakta återgå till det blonda igen. Tror dessutom att jag behöver klippa mig en gång till i år, för det här jag gjorde i somras var inte helt okej för frisyren. Har alltså lärt mig att inte gå till trainee nu. Alltid något. Kanske. Min stackars plånbok gillade det inte. Nåja, nåja.

nu: betala några räkningar och sedan dricka te.

måndag 9 oktober 2017

Arton månader - Ett och ett halvt år.

blogg1

ett halvt år har gått sedan Tova fyllde ett. På ett sätt känns det som att det stått stilla och på andra sätt har det varit ett väldigt kaosartat halvår. Tova springer, klättrar och har kommit på att hon kan dra runt på grejer för att sedan klättra upp på dem och nå specifika saker. Dessutom har hon nyligen lärt sig tända och släcka lampor på knapp. Hon snurrar runt och rullar och går ibland runt och nynnar lite smått på egenkomponerade melodier. Hon äter helst alla andras mat (även om hon får samma) och vill gärna dricka ur koppar och glas. Hon kan äta med egen gaffel och det går bättre och bättre att använda egen sked.

ännu säger hon inte mycket, men hon förstår desto mer. Jag väntar fortfarande på att hon ska säga "mamma" självmant. "Bäpä" säger hon emellanåt, det betyder pappa. När hon leker tittut har hon också börjat säga tittut när hon kommer fram, mest låter det som "titutaj!" och "titaa!", tycker det är fruktansvärt gulligt. Annars är det mest "ojoj" och "aj!" som används. I övrigt är katterna fortfarande det bästa som finns, men Tova gillar även andra djur och vet vad de "säger". Till och med hundar går för sig i vissa fall! Bland gosedjuren har hon helt klart favoriserat kaninerna, det kan vi se på att hon gärna biter dem i nosen. Varför hon gör så vet vi inte riktigt.

har tidigare nämnt hennes humör i dessa uppdateringar, så kan ju fortsätta med det. Tova är en viljestark individ. Hon vet vad hon vill och hur hon vill, när inte det matchar verkligheten kan det bli dramatiskt. Hon kan dråsa ihop i en hög på golvet och skrika det högsta hon kan. Detta sker mest när hon börjar bli trött. Det brukar dock gå ganska bra att avleda med en leksak hon inte sett på länge eller att vi låtsas tappa något. Jättekul när någon tappar något eller ramlar och sådant. Väldigt skadeglad liten person. Hon sover fortfarande på dagen, varierar mycket från dag till dag hur långa vilorna blir. Vi har haft kvällsläggningar som alltid varit minst en timme, men nu har vi provat låta henne somna själv och det har faktiskt gått helt okej!

Tova tycker fortfarande om att vara utomhus, hon gillar att plocka stenar och barkbitar och att lukta på blommor. Vi har varit en del i parken på öppna förskolan, så hon fått träffa andra människor och det har gått helt bra. Hon leker fortfarande mest för sig själv, kan liksom sätta kurs till ett avlägset hörn av lekplatsen och pyssla där nästan hur länge som helst. Inomhus hemma tycker hon om att leka med sin kaffeservis, hon serverar gärna i koppar på fat och fyller på med sin kanna. Ibland tar hon gosedjur och kör ner deras nosar i kopparna och gör sörplande ljus. Så himla sött!

kroppsmässigt har hon nu 14 tänder och det ser ut som att två nya är på väg upp. Inte många kvar snart! I dag var vi till rådgivningen och Fröken är nu 84 centimeter lång och väger 12,7 kilo.

blogg2

lördag 7 oktober 2017

Berättelsen hittills / Om huset.

st1

för att fortsätta på det här inläggsupplägget (eh, in och upp och upp och ner), har jag varit till huset och tagit bilder på hur det ser ut i nuläget. Det börjar verkligen närma sig inflyttning! Köket är i princip färdigt, badrummet är kaklat, nya ytterdörren är på plats och sådant! Vi har fått inredningen till grovköket och Sami har spacklat, slipat och målat väggarna i hallen. Jag har fortfarande väldigt svårt att tänka mig att jag ska få bo här en dag, inte allt för långt bort.

st2

så går vi in genom fiiiina, fina ytterdörren och ser in till burspråket rakt föröver. Vänder vi oss till vänster ser vi utsikten bilden till höger. Här ska trappan bli, över de blå rektanglarna på väggen. Då vi har väldigt lite plats att tillgå blir det en rätt smal och "brant" trappa, men det ordnar sig. En vänjer sig.

st3

vi går förbi stället där trappan ska bli och kikar in mot grovköket. Här är mattan lagd, men gömd under skyddande papp. Väggarna är målade och snart är det dags att möblera! Först ska innertaket och listerna på plats.

st4

så tar vi en titt in i badrummet, som ligger i anslutning till grovköket. Kaklet på golvet blev melerade mellangrå och i duschen blev det en rand med discokakel! Här blir det en vägghängd toalettstol utan smutsig spolkant. Spännande.

st5

i hallen utanför grovköket finns en glasdörr som ska gå till altanen, när nu den byggs. Ljusinsläppet är TDF.

st6

jag struntade tydligen helt i att ta bilder på "vardagsrummet" den här gången, men det har jag ju visat så många gånger redan. Dessutom hade Sami vänt upp och ner på världen och ställt allt detta i just vardagsrummet så, eh. Ja. Köket. Har visat sååå mycket bilder från köket - men det är ju så fint!

st7

tänk att få stå och diska till den här utsikten! Här har vi valt en anpassad kran, så det går att öppna fönstret över den utan att det tar i (fönstren öppnas inåt). En ska tänka på allt hela tiden. På andra bilden ser ni vår köksspis, igen. Har visat köket en hel del, men det är ju det som varit mest klart längst. Roligast att visa bilder på det! Här ser ni också att jag inte överdrev Samis kaos i vardagsrummet.

st8

här är köksskåpen och golvet vi valt till hela nedre våningen syns. På bilden till höger visar jag var vi gömt diskmaskinen. Kylskåpet är också dolt och elspisen nedfälld i bänkskivan, så slipper ni klia er i huvudet och undra var alla grejer är.

st9

jahapp, så var vi ute i hallen igen. Den här gången tittar vi åt andra hållet än vi först gjorde. Den vackra pilen visar fönstret som ska bli i Tovas rum, när vi fått upp väggar på andra våningen. Just nu är det värsta danslokalen där. Längs trappsidan av väggen ska det bli ett räcke och sedan ska väggen rakt fram fortsätta in på ovanvåningen. Ja. Alltså, svårt att förklara. Lovar att det kommer bli väldigt tydligt bara det är klart! Högra bilden visar ytterdörren och fönstret bredvid. Kommer bli fint.

st10

så var husesynen slut för den här gången, men vi kan ju kika på en jämförelsebild från första gången jag var in i huset och en från första oktober i år:

st11

har fortfarande svårt att förstå hur vi såg potentialet i huset från början - men jag är glad att vi fortsatte, trots alla motgångar. Snart, snart är detta vårt hem.

fredag 6 oktober 2017

Att göra vardagen smidigare.

det här med att vara småbarnsföräldrar där en jobbar någon annanstans än hemma och emellanåt inte alls är hemma vissa dagar, för det finns ett hus som ska byggas - lämnar en del att önska för att få vardagen att gå ihop. För att inte köra ihop livet så att det blir övermäktigt för någon av oss har jag och Sami strukturerat upp våra veckor. Så här ser det ut:


matiplani
söndag
planerar av veckans matlista
skriver inköpslista
veckohandlar
lagar middag så det räcker till middag + lunch

måndag
Sami äter matlåda till lunch
vi äter matlåda till middag

tisdag
lagar middag så det räcker till middag + lunch

onsdag
Sami äter matlåda till lunch
Sami bygger på kvällen
vi äter matlåda till middag

torsdag
lagar middag så det räcker till middag + lunch

fredag
Sami äter matlåda till lunch
vi äter oftast middag hos Samis föräldrar

lördag
Sami är på bygget
vi äter matlåda till middag

mati

jag är inte supermycket för att äta lagad mat till lunch, så jag brukar äta smörgåsar, ugnsgröt eller müsli till lunch. Tycker denna struktur fungerar rätt bra, vi behöver aldrig fundera vad vi ska äta till middag när vi redan är hungriga och eftersom vi handlar en gång i veckan, och då enligt lista, blir det inte så mycket onödiga köp. Hur planerar du din matvecka?

söndag 1 oktober 2017

Kaptenens logg: 01102017.

åpåner

jag försöker börja med något nytt, ta tag i ett projekt, men så fort jag börjar så vill jag avsluta. Det finns inte plats för fullföljande. Det finns inte plats för uppföljning. Jag vill bara dricka te och sova. Alternativt ligga på soffan och se på serie, just nu ser jag på Star Trek: Voyager. Precis just ska jag dricka te.

för övrigt: funderar på att göra bloggen hittills till en fysisk bok.
Är det någon av er som läser som gjort detta och har några tips?