måndag 25 september 2017

Punkt.

myst
09102015.

det knastrar i gruset under skorna, i bakgrunden hörs ljudet av en traktor på åkern. De tar upp lök och lukten ligger i luften. Emellanåt passerar jag stråk som är lite svalare, lite friskare. Tänker att det är så här jag vill ha det. Jag vill slippa undan värmen. Går förbi en ladugård och några hus, är lite smygkär i ett av husen. Ljuset är tänt i ett rum, det syns genom fönstret, verkar vara köket. Jag hade nog också valt sådana skåpdörrar i det köket. Försöker fokusera på min andning, på stegen jag tar. På att det faktiskt inte värker i höfterna i dag. Jag hälsar på hästen i hagen när jag passerar - vi är nog lite bekanta vid det här laget. Så är jag ute vid asfalten igen, med billyktor i ryggen. Framför mig. Jag sträcker på kroppen och tar sikte på månskäran som hänger där på himlen, jag kommer ta mig dit jag vill. Det kanske tar tid, men jag kommer dit.

En rörelse i ögonvrån.

blo§1

söndag 24 september 2017

Årets skördefest.

sf1
sf2
sf3
sf4
sf5
sf6
sf7
sf8
sf9
sf10
sf11
sf12
sf13
sf14
sf15

i fredags inleddes skördefesten på Åland för året och i dag kom lilla familjen sig ut på en road trip. Vi har ätit hamburgare, bullar och smakat på diverse ätbart, sett på djur ("oj") och maskiner ("ojooooj!") samt köpt något litet. Tack för utlån av pass till fattiga människor, Åsa! ♥

fredag 22 september 2017

I never really got there,
I just pretended that I had.

en kopp te och tangenterna under mina fingrar
samma gamla ord i hörselgångarna
samma gamla klump i magen

snart

snart tar jag fram saxen och klipper
klipper er i bitar och ur mitt liv
- "vem? Nej, jag har glömt dig helt och hållet"

raderar

bänder upp bröstkorgen med fingarna
klämmer ihjäl själen med händerna
äh, det är bara ett litet liv

lögner rinner längs mina armar.

Everybody leaves if they get the chance.

hannaforbanna1

why should I stay here?
why should I stay?

söndag 10 september 2017

Energiförrådet är tömt.

möllln

råkade bli utan alla mediciner denna vecka, på grund av missar i kommunikationen. Hurra. Första halvan av veckan gick bra. Mådde helt okej och kände mig relativt pigg. Andra halvan har varit jobbig. Har varit seg i hjärnkontoret, mått illa, haft värk, blivit muskelsvag, varit supertrött och tappat minnet konstant. Nu visar det sig att jag inte alls hade behövt gå hela veckan utan mediciner, för det fanns tydligen en burk var på apoteket. Wäh. En hel vecka tog det dock för dem att upptäcka det... Sami får hämta den imorgon. Hoppas det max tar en vecka för att återställa till åtminstone lagom skit. Har ju aldrig mått bra på medicinerna, men bättre än detta. Två veckor till och jag hade legat på botten igen.

jag förstår att detta är svintråkigt att läsa om, men jag orkar inte låtsas som att allt är bra just nu. Det är inte bra. Det är nästan inte ens okej. Har mått så dåligt hela sommaren på grund av stress och nu detta. Försöker ta tag i det, fixa det, men det går liksom mer framåt än bakåt och energin finns inte där. Så, det finns säkert en miljard glättiga och glamorösa bloggar du kan läsa istället, om du avstöts av detta.

puss och hej.

måndag 4 september 2017

Det jag tänker mest på:

a2

hur gärna jag vill bli frisk. Jag har mått dåligt i princip hela tiden sedan jag gick ut gymnasiet. Det blir inte bättre. Jag äter mediciner men det blir inte bättre. Läkarna ökar dosen och ökar dosen och lyssnar inte när jag säger att det inte funkar. "Ät mer medicin", säger de. "Du blir frisk av medicin", säger de. Det har inte stämt en enda gång under den här tiden. Det har inte stämt en enda gång sedan jag fick min diagnos (hypotyreos - underfunktion i sköldkörteln 2013). Inför varje telefonsamtal (japp, det är allt vi får. Telefonsamtal som kan vara fem minuter korta och kostar 10 € per gång) är jag lite hoppfull - kanske de lyssnar på mig idag? Kanske idag är dagen jag går mot en bättre hälsa? Men nej. Hittills mår jag lite sämre efter varje samtal. Jag är så jävla trött på att vara så jävla trött.

jag vill inte äta Tyroxin och Liothyronin. Jag vill inte stoppa kroppen full med syntetiska hormoner som inte gör sitt jobb. Jag mår bättre på Liothyronin, men inte tillräckligt bra och allt läkarna säger är att det är den medicinen som ska minskas. Att jag ska öka på Tyroxinet fast det aldrig någonsin har hjälpt mig ens något. Jag skulle vilja prova naturligt sköldkörtelhormon men jag har inget hopp alls för att de ointresserade läkarna på den här holmen ska vilja hjälpa mig. Känner mig så instängd.

(är du intresserad av att veta hur skit en kan må med hypotyreos kan du kika här.)

a1

lördag 2 september 2017

Punkt.

jag bröt ihop igår. Skakade i hela kroppen och huvudet slutade fungera. Så jag släppte ut demonerna. Ut med dem. Jag vet inte hur jag ska hantera dem för att få dem att försvinna, men jag har i alla fall slutat stänga in allt i mig själv. Jag tänker ibland att det är något fel på mig. Andra människor verkar inte gå runt med ett hål i själen. De verkar inte ramla ner i avgrundsdjupet av en liten, liten knuff. Jag blir så här när jag känner att jag inte har kontroll. Utan kontroll fungerar inte jag.

jag tror jag ska ta en liten paus, för jag mår inte bra just nu.

If we can, we will leave a letter and this song for you.

bryt

"and we'll write once a day and put it through the sea to you
we'll regret all those things we thought of but didn't ever do"
Box Car Racer - Watch the World

fredag 1 september 2017

Första september / Sommaren som passerade.

nu är vi (äntligen) inne i September och det känns väldigt skönt att sommaren är slut. Känns kanske konstigt att säga så, men jag är verkligen inte gjord för sommar. Är nästan alltid mer stressad än vilken annan tid som helst på året - för på sommaren har en ju fått höra att en ska njuuuuta och ta vara på tiden och när allt sedan rinner mellan fingrarna och en känner att en mest suttit hemma och stirrat på väggarna känner en sig ju rätt misslyckad. Av olika orsaker har jag knappt alls kunnat få avlastning med Tova, så jag är mer slut som människa än på länge. Under sommaren har vi haft en intensiv fas i hennes utveckling och det har betytt upphackade nätter och griniga dagar. Och kaffe. Så mycket kaffe att maggropen protesterar (sorry, maggropen. Du ska få vila. Sen). Nåja.

s1
n4
s3
s4
s5
s6
s7
s8
s9
s10
s11
s12
s13
s14
s15
s16
s17
s18
s18b
s19
s20
s21
s22
s23
s24
s25
s26
s27
s28
s30

som summering, det har varit en intensiv sommar men vi (jag och Tova) har hängt mycket med Anna och Elma och Åsa (och senare även Noah). Närmaste släkten har fått två sprillans nya bebisar och Sami och jag kan numera titulera oss som äkta makar. Det har hunnits med Riddarpicknick, babyshower och Vikingamarknad. Sami kom en bit framåt på bygget under sin semester och Tova och jag har provat på Öppna Förskolan i slutet av sommaren.

så, nu känner jag att vi är redo för hösten! Bring it!