söndag 16 juli 2017

För att någon gång bli frisk:

- ta ansvar för min egen hälsa
- ta plats
- stå på mig
- kräv rätt vård

så självklara saker, ändå sitter jag här - fyra år senare på samma resa - med samma symptom trots medicinering. Jag har i alla fall bytt läkare, men det återstår ju att se om denna är lika bra på att tyda provsvar över mående som föregående. Skulle jag vara frisk skulle jag inte må så här. Skulle jag vara fisk skulle jag aldrig prata med dem igen. Har, hittills, cirka noll förtroende för dessa läkare. "Allt ser bra ut", "du är hur frisk som helst enligt provsvaren", "jag tror att jag inte kan hjälpa dig mer - men vart jag ska vidareremittera dig vet jag inte". Håh. Så många år som jag mådde så dåligt och läkarna (män) endast skyllde det på min menstruation. Jag, eh, tror att jag vet bättre hur den känns än de. Möjligen. För att ens komma hit (och inte bortviftas som "vårdepression") behövde jag gå privat och säga vilka prover jag ville ha tagna. Jag är så fruktansvärt trött på att göra läkarnas jobb åt dem. Stå inte bara där - hjälp mig då.

men nu, den här gången, är jag redan arg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

• skriv gärna namn på kommentaren du lämnar.
jag svarar på kommentarer här i min blogg.
• jag godkänner kommentarer innan de publiceras.

• inga bloglovin'-byten. Du kan däremot gärna följa min blogg här.
• spam raderas direkt ("var med i tävling/veckans blogg" är också spam).