Inlägg

Visar inlägg från februari, 2017

Hanna + Sami (+ Tova).

2010ånu

så - hur är min och Samis relation efter att Tova föddes?

jag har diskuterat det här med Sami och vi kommer liksom inte fram till att vår relation skulle ha förändrats något. Vi har lite mindre tid att dega i soffan ihop, men ändå en del tid för bara oss när Tova sover för natten. Just nu har vi förstås ändå väldigt lite kvalitetstid ihop, för bygget kallar alla lediga timmar och jag och Tova blir mest hemma, för vi kan inte släppa en rojvig tiomånaders lös i spånet. För att svara på frågan så tror jag inte att den är så förändrat. Klart det kommer perioder där vi sover sämre och sömnbrist gör ju inte direkt någon till världens mest pedagogiska person, men vi vet var vi har varandra och känslorna har inte förändrats. Vi har bara ytterligare en person i vår familj, liksom.

ånu

fick också frågan hur jag tänker med dagis/förskola för Tova, och om det kan jag bara säga att jag har lyxen att få vara hemma med henne, åtminstone tills hon fyller tre. Jag är hemvårdsledig med henne och får en liten (ja, stor är den inte) peng för det. Jag vet inte hur det fungerar på något annat ställe, men så här är det i alla fall där jag bor (på Åland).

ånu2

"Är det inte dags för ett litet syskon nu?"

40

nej, det är det inte.

jag har fortfarande värk i kroppen och har inte alls återhämtat mig från graviditeten med Tova - varken kroppsligt eller själsligt. Graviditeten var tung och lämnade mig med värkande rygg och ömmande fogar. Förlossningen var en pärs, infektionen vid förlossningen var en större pärs och tiden på sjukhuset efter förlossningen var hemsk. Första tiden hemma var väldigt jobbig och det är först nu, när Tova snart är elva månader, som jag börjar känna ett litet lugn över hela situationen. Jag förstår ju att de som frågar inte menar något illa, men de kan inte alls ha tagit tills sig hur dåligt jag verkligen mådde. Jag är inte redo. Inte än. Jag är nog inte ens redo för frågan. Tror att både jag och Sami borde gå i någon slags terapi och bearbeta förlossningen med efterföljande helvetesvecka, innan vi ens börjar diskutera att skaffa syskon till Tova.

tovis

med det sagt:

ja, vi vill möjligtvis ha fler barn. Sami är inne på totalt två stycken, men jag är inte främmande för tre. I en perfekt värld, alltså. Det går ju inte att bestämma och beställa sådant här, men går det så går det och om inte så får vi väl skaffa några fler katter istället. Jag hoppas dock att vi kan skaffa ett syskon till Tova, när tiden är rätt (eller ja, rätt är den väl aldrig - men vi vill gärna ha flyttat i alla fall). Jag är ju mellanbarn och har ju aldrig upplevt ett liv utan syskon, så jag kan inte ens föreställa mig det. Därför har jag väldigt svårt att tänka mig Tova som ensambarn. Tänker också att vi kommer att bo på en ö där morbror Emil är närmast i ålder och han är ju cirka tjugoett år äldre, så det skulle ju på så vis vara bra med ett syskon.

dessutom: helt objektivt lagar ju jag och Sami världens gulligaste bebisar också. Skulle ju vara synd och skam att inte ens försöka befolka jorden med fler i samma kategori.

jag har alltid tänkt att jag vill ha barnen tätt, om jag nu får fler, men "tätt" kan ju betyda en hel massa saker. Jag vill kunna ge Tova min fulla uppmärksamhet och följa hennes utveckling just nu, från bebis till barn. Spekulerar lite att hon kanske visar när hon är redo att släppa taget lite, att vara redo att dela sina föräldrar. Jag vet inte. Jag vet bara att jag helst inte har två blöjbarn samtidigt och att kanske Tova ska kunna hjälpa till med lite små saker när/om vi väl får ett syskon. Och jag måste känna mig redo. Både utanpå och inuti. Annars går det inte.

fnews

jag längtar dock efter att vara gravid igen, saknar faktiskt magen (dock inga krämpor, konstigt nog...), att känna buffarna inifrån och all pirrig förväntan. Jag funderar mycket på förlossningar just nu också, hur min förra var och hur jag skulle vilja att eventuell nästa skulle bli. Men i nuläget är jag inte alls redo för att ha två barn, som sagt. Hur sugen jag än är på en "revanschförlossning" så blir det inte ännu på ett tag.

Tio månader.

10m1

för att inte jinxa något så knackar jag i trä här (*knack, knack*), men de senaste veckorna har nattsömnen lugnat sig och vi är nere på max tre uppvak per natt, aptiten på dagen verkar också vara tillbaka till största delen. Dock ska en ju inte gå och tro att barnet är något gladare för det, hon vill helst bara bli buren runt, runt, så hon kan peka på saker ("e dä?!") och vi ska svara. Min rygg klarar det inte några längre stunder, så det har blivit en del gnäll på grund av det. Det är inte alls kul att sitta på golvet, tycker Tova. Hon drar sig snabbt upp mot möbler och klättrar fram längs väggarna, men ännu vågar hon inte släppa taget. Några gånger har hon "i misstag" gått två-tre steg på egen maskin när hon inte märkt det själv, så det släpper nog snart. Fyra tänder till har kommit upp, så nu bits hon med åtta stycken sylvassa gaddar. Inte nice för mina ben, men bra att tugga mat med.

hon har börjat utforska världen på ett nytt sätt, drar ut lådor och försöker klättra i hyllor, drar ut allt hon får tag i - tittar på det, smakar på det och slänger det på golvet. Når hon inte så ställer hon sig på tårna och sträcker sig. Hon tycker om att göra höga ljud, som att slå med en sked på en metallåda. Inte så trevligt att lyssna på, men för hennes skull håller jag god min. Hon ser så himla lycklig ut när hon fått till samma höga ljud upprepade gånger.

fortfarande måste hon vila två gånger om dagen, första vilan brukar ligga runt 30-50 minuter och den andra på 50 minuter-2 timmar. Det är ingen idé för mig att försöka jobba bort den första vilan, tänker att hon kommer visa mig själv om hon en dag inte behöver sova (må den dagen komma snart). Just nu är hon fruktansvärt grinig innan sin vila, så det är bara att packa henne i vagnen och stampa iväg.

10m2

i tisdags var vi till rådgivningen och Tova är nu 75,6 centimeter lång och väger 10480 gram. Utöver det är hon nu omöjlig att få att ligga stilla på rygg ens så länge att en hinner fotografera henne. Så det så.