måndag 31 oktober 2016

'jamasen.

jam2
jam1
hittade en perfekt pyjamas på H&M härom dagen, kattant som jag är!

söndag 30 oktober 2016

Vi var dom som inte kan dö.

gårdagens (lördag) morgon startade lite tidigare än vanligt. 07:30 gick alarmet och 08:30 var jag frukosterad och kammad och inpackad i Annas bil, på väg till flygplatsen. Kvällen innan hade jag virrat runt som en yr hamster och försökt tänka ut vad en kan behöva packa ner i väskan för fyra kortare flygresor och en övernattning.

1

på flygplatsen väntade vi in vårt resesällskap, Jenny och Ylva, och gänget checkades in. Jag behövde inte checka in av någon anledning, för det hade gjorts automatiskt kvällen innan. Senaste gången jag flög var någon gång runt 1998, så jag var lite nervös för alla regler och ordningar, men det gick bra. Så klart, men jag har så lätt att stressa upp mig för oväsentligheter. Sedan satt vi och peppade i väntan på flyget. Bilden till höger har jag stulit av Anna.

2

vi stuvades in i planet och jag fick sitta bredvid en främmande människa, men det gjorde inget, för hen var väldigt trevlig. Vi pratade om hur det är bra att det finns möjligheten att flyga inrikes, istället för att guppa med färja över natten. Så mycket bekvämare att flyga. Lite pirrade det i magen när vi lyfte!

efter en kort flygtur (där jag mestadels slumrade) var vi framme vid Helsingfors flygplats, där hade vi två timmar på oss tills nästa flyg gick, så vi hade två mål: 1) äta lunch och 2) gå via Muminshoppen. Det tog ett tag innan vi orienterade oss på flygplatsen och mellan alla butiker och matställen, men vi lyckades checka av båda punkterna på listan.

3

så var det dags att stiga ombord på nästa plan - denna gång var destinationen Vasa! Jag blev väldigt inspirerad till att skapa miniatyrlandskap när vi skulle landa, allt ser ju så gulligt ut uppifrån. Funderade lite för mig själv hur jag skulle gå till väga för att få till åkrar och sådant. Eh. The things that goes on in my head...


4

framme i Vasa var det dags att ringa en taxi för att ta sig till Brändö och vårt hem för natten - Tekla. Reseledare Jenny hade hittat det billigaste boendet i närheten av vårt huvudmål. Hotellet var oväntat fräscht när vi väl kom upp till rummet. Tur var väl det, för lite skeptiska var vi till en början. Anna och jag delade rum, så klart! När vi boat in oss var det dags att byta om, lägga på sig ansiktet och sedan gå ut och handla och leta upp middag för kvällen.

5

efter många om och men hamnade vi på Koti Pizza. Exotiskt värre, nu när vårt eget hemma på ön är stängt. Med middagen i magen, började vi närma oss målet med vår resa:

6

Vasa Arena, där Kent skulle spela sista konserten i Finland 4-ever. Knappast har någon missat att Kent kommer att upphöra efter denna turné, avskedsturnén. Vi kom fram till arenan en halvtimme före de öppnande dörrarna och ställde oss i kön. Väl inne betalade vi in jackorna i garderoben och kunde fortsätta in i arenan. En vakt kikade i min väska och efter en stunds grävande måste jag fråga "va e de du vill si?" och hen fnissade och sa att hen letade eventuella vapen. Anna höll sig från att skoja till det, vilket var tur. Eh.

så inhandlades det merchandise, köades det till toaletterna, letades det öronproppar (vilket ingen sålde, konstigt nog) och sedan letade vi upp våra platser och väntade lite till. Vi hade sittplatser på läktaren, vilket från början kändes lite underligt, men nog var rätt skönt efter en dags resande.

7
8
9

en mycket kort halvtimme innan konserten började, visades en nedräkning uppe vid scenen. Vi blev mer och mer peppade och pirriga vartefter minuterna tickade ner. Anna fick säga åt mig att jag fick börja hypa först när det var tio sekunder kvar, när jag petade på henne för varje minut som passerat, eh.

10

så började det!

11
12
13
14

... och det var värt all väntan och alla resor!

15
16
17
18

det värsta var, att vi visste att efter den sista sången - då är det slut. Helt slut. Om ingen av oss är tokig nog att åka på ännu en av deras sista konserter så kommer vi aldrig få se dem igen. Det här är den sista sången vi får. Jag är tacksam att jag faktiskt fick chansen att se dem en sista gång. Jag må tycka bäst om de tidigaste albumen, men Kent är ju alltid Kent och Jocke Berg är alltid Jocke Berg.

när all konfetti singlat ner på golvet, alla ljusen tänts och bandet sedan länge hade lämnat scenen, gav vi oss ut i strömmen för att ta ut våra jackor och försöka få tag i en taxi tillbaka till hotellet. Vi stod och frös i en timme innan en taxi äntligen plockade upp oss. Lagom snyggt gjort. Party people som vi är, gjorde vi oss nästan direkt redo för kvällen, genom att tvätta ansiktena och glida i pyjamasarna. Så knaprade vi några rågknappar med färskost och drack lite juice innan vi borstade tänderna och gick och lade oss. Så skönt. Somnade som en trött kulting.

trivia: på väg in i hotellet kom en väldigt påverkad person fram och bad om cigaretter och när vi varken pratade finska eller hade något rökbart kallade hen oss för "madörfakkörs" ett antal gånger, innan vi tog en annan väg in och lät henom leta röka någon annanstans. Charmig typ!

19

till den här inspirerande utsikten (bilderna ovan) vaknade vi i morse. Det ingick hotellfrukost i kostnaden för vårt rum, men efter att vi kikat i restaurangen föregående kväll, var vi inte säkra på att den skulle vara något att satsa på, så vi åt lite före-frukost-frukost innan vi packade ihop oss och gick ner. Frukosten överraskade oss genom att vara helt okej. Det fanns några olika alternativ och vi gick inte hungriga därifrån!

20

efter frukosten tog vi oss till flygplatsen igen, det var dags för hemfärd! Först shoppade vi lite tax free (har under resans gång i princip endast köpt saker till Tova, ehe). På flygturen mellan Vasa och Helsingfors fick jag lock i öronen för första gången på resan. Inte trevligt, kändes som att huvudet skulle explodera. Jag löste det genom att sippa lite vatten, då släppte det. Planet var fullt och hemskt varmt. Vi visste också att vi skulle landa ungefär när vårt nästa plan skulle boardas och visste inte till vilken gate vi skulle. Hm. Stressen.

framme vid Helsingfors flygplats var vi 12:10 och boardingen på nästa flyg började 12:05. Vi fick skynda oss till incheckningen där personalen ringde till flygbussen så den väntade på oss. Det ironiska var ju att vi skulle flyga vidare med samma plan vi kommit med. Vi sprang alltså i en cirkel. Kändes lätt ovärt och det tog ett tag innan hjärtat lugnande ner sig.

21

så fort sista flygturen var avklarad och fötterna nuddade åländsk mark igen, släppte min nästäppa. Underligt. Trodde nästan att jag skulle bli sjuk natten mellan lördag och söndag, för jag var så täppt och snorig. Uppenbarligen mår jag bäst på hemtam mark (som att det är nyheter)!

så skönt att vara hemma och jag tror att jag och Tova var lika glada att se varandra. Ja, och Sami också. Mina älsklingar!

söndag 23 oktober 2016

Lillis och jag.

lill

sa åt Sami att fotografera mig och Tova tillsammans i dag, kan ju vara roligt att ha bilder med henne och oss när hon blir äldre. Blir ju lätt så att det bara är hon som är på bilderna. Hittade sedan liknande bilder som togs fem månader tidigare. Så liten och slapp hon var! Då hade hon precis börjat växa ur storlek 56 och nu har hon på sig en pyjamas i storlek 74/80! Det är nog sant, som de säger, det går fort när de är små! (Notera gärna hennes attitydliga mittefinger på ena bilden)

lill2

fredag 21 oktober 2016

Att inviga glöggsäsongen och sådant.

promo

med tanke på de senaste inläggen här, kan en få intrycket av att jag är någon slags hurtbulle som alltid är ute och ränner med barnet i vagnen. Det är - eh - inte riktigt sant. Jag försöker komma ut en gång om dagen i alla fall, men det är inte alla veckor det går som jag vill. Kroppen kan strejka, barnet kan strejka, och hjärnan kan ibland tycka den ska ligga på soffan och äta choklad istället. Ja. Men i dag var jag och Tova i alla fall till Anna och Elma. Vi diskuterade Kent och livet och mera livet och lite skit. Samtidigt som vi promenerade. Faktiskt. Egentligen älskar jag att promenera, men kroppen säger ibland ifrån. Tova sov exakt en halvtimme i vagnen, som vanligt, sedan låg hon och kikade upp på mig och Anna med skepsis i blicken.

efter promenaden startade vi glöggsäsongen och knaprade pepparkakor till. Så spännande att Tovas första jul snart är här, även om hon antagligen inte kommer uppskatta den lika mycket som jag. Nåja. När vi kommit hem från Anna, åt Tova lite middag och gick och vilade en stund. Sedan åkte vi till Hammarland på middag och Tova fick hänga med farmor. Var inte så svårt att få henne att somna när vi kom hem sen, hoppas det håller hela natten. Jag tänker i alla fall ta det säkra före det osäkra och sova i ett annat rum.

bilderna ovan är (tyvärr) som vanligt telefonbilder och den längst till höger har jag snott av Anna!

Hej, hej!

ettpunktfyra1
ettpunktfyra2

vad står jag och pekar som en besatt liten tätting på? Ja, nämen, det är ju här nu! Mitt nytillskott i kamerafamiljen: Nikon AF Nikkor 50mm f/1,4D. Jag har bara hunnit ta några testbilder, men hittills är jag så nöjd! Skärpan är skarpare, färgerna grannare och ljusupptagningen hur fin som helst - vilket kan behövas nu när mörkret närmar sig Norden. Tänk bara vilka fina julbilder jag kan ta! Eller ja, höstbilder också för den sakens skull. Allt blir bättre!

torsdag 20 oktober 2016

Jag och hypotyreosen.

1b

hösten tvåtusennio var jag nykär och nyss utexaminerad från media- och kommunikationsprogrammet vid Ålands yrkesskola. Jag var skoltrött och hade inte sökt någon ny utbildning, utan tänkte ge mig ut i arbetslivet istället. Ännu bodde jag hemma hos mina föräldrar, i mitt grönrandiga rum. När jag tänker tillbaka på den tiden, är det som att det ligger ett grått sjok över allting. Jag var så trött. Så trött och så deprimerad, kände ångesten stråla från bröstkorgen ända ut i handlederna. Jag frös hela tiden och hade en allmän sjukdomskänsla i kroppen. Vissa dagar kom jag knappt mig ur sängen, för livet kändes så tungt. Kroppen kändes svag och gammal och hjärnan som mos. Allt jag ville var att sova.

jag hade, för några månader sedan, börjat äta p-piller och bytt sort två gånger redan då jag mådde så skumt av dem. När jag och mamma var till preventivmedelsmottagningen tvåtusentio, krävde hon att de tog prover på mig. Att de kollade mina sköldkörtelvärden. Efter många om och men togs det prover på mig ("det finns inga bevis för att det är en ärftlig sjukdom"), sköldkörtelvärden och mineral- och vitaminbalanser. Nästa gång vi var dit berättade läkaren om provsvaren, hen sa att de såg normala ut. Allt såg normalt ut. Att jag var så trött och nedstämd berodde, enligt henom, på vårdepression. Det var ingen fara, och jag skulle fortsätta ta p-pillren som de skrivit ut. De skulle hjälpa mot mina menssmärtor också.

eftersom jag var så slut accepterade jag förklaringen, trots att jag alltid tidigare blivit glad när våren kom. Jag såg alltid fram emot ljuset och blommorna och knopparna på träden. Våren kom och gick och jag kände ingen förändring i mitt mående, inte mot det bättre i alla fall. Jag sov väldigt stora delar av dagen, hade ont i kroppen, kunde inte tänka och gick upp i vikt. Jag åt pillren ännu ett tag, varken jag eller sambon minns när jag slutade. Jag bara bestämde mig en dag och slutade. Tänkte att det skulle kanske ta ett tag och sen skulle kroppen och hormonerna lugna sig och återgå till det gamla läget. Det gjorde det inte.

2b

tvåtusentretton tog mamma med mig till privat hälsovård och hade dem att kontrollera alla värden som kunde visa varför jag var så trött. Då hade jag även kunnat lägga till håravfall, torr hud, ofta näsblod, koncentrationssvårigheter, konstant låg temperatur (som högst 35 grader), hjärndimma, problem med sömnen (svårt att somna, vaknade under natten och kunde inte somna om trots att jag var så trött att jag grät) och utslag i ansiktet till listan. Om jag pratade med en annan person kunde jag på riktigt glömma bort vad personen inlett sin mening med, i slutet av meningen. Kände mig dum i huvudet.
Där visade det sig: jag hade en rubbning på min sköldkörtel.

jag fick Thyroxin (samma som Levaxin i Sverige) utskrivet och fick se om det hjälpte. Jag upplevde ingen större skillnad i måendet, trots doshöjning efter doshöjning och vidareremitterades till endokrinologi- och diabetesmottagning vid Ålands centralsjukhus för att få rådgöra med en expert (...) på ämnet. Där fick jag träffa läkaren en gång och kände att jag inte togs på allvar. När sköldkörtelproverna togs vid ÅHS igen fick jag de gamla siffrorna på pappret med de nya. Jag fick se värdena som viftades bort som "normala" tre år tidigare. Min "vårdepression". Redan där hade jag en rubbning.
Redan där hade behandling kunnat sättas in.

i november tvåtusentretton fick jag börja ta en tilläggsmedicin, Liotyronin, och efter en ynka vecka kändes det som att någon lyft på dimman. Att jag såg färger igen. Jag kunde bli glad igen! Då hade jag tjatat till mig att få prova medicinen i någon månad redan, eftersom läkaren ansåg att det var placebo och ingen beprövad medicin. I efterhand har jag hört att samma läkare rekommenderar sina nya patienter - de som inte blir hjälpta av Thyroxin - att prova Liotyronin.

snart är tvåtusensexton slut och jag har inte kommit vidare. Jag har kanske blivit av med den värsta hjärndimman, har någorlunda normal temperatur i kroppen och sällan näsblod. Men senast i somras tappade jag allt hår på armarna och i armhålorna (rakar inte, så det var rätt tydligt). Jag har fortfarande svårt att svälja (vilket jag sa till läkaren första gången jag pratade med henom, men fick tillbaka ett "jag förstår att det oroar dig, men det oroar inte mig" och när jag tog upp det under sista telefonmötet viftade hen bara bort det). Jag har problem att somna och vaknar ofta under natten (kan inte alltid skylla på bebisen) och kan inte somna om. Jag är inte frisk. Jag kanske är på väg dit. Jag kanske kommer dit.

jag ska bara orka först.

Kaptenens logg: 20102016.

koll1

beställde ett nytt objektiv från Scandinavian Photo för snart en månad sen, när jag hörde av mig och undrade var det blivit av, fick jag svaret att det hade utgått ur sortimentet men att det fanns ett kvar i butik i Sverige, så det skulle skickas till mig under veckan. I dag kom AVI:n! Måste tulla in det i kväll, så kanske jag kan lägga tassarna på det i morgon! Att det utgått gör mig ingenting, jag har en kamera jag köpte på specialpris just för att den skulle utgå. Kan säga att jag räddar dem. Ungefär som min mamma gör med alla lantraser, ehe. Nåväl.

natten gick sämre än vanligt, Tova somnade förstås helt bra någon gång runt 20 (när hon varit vaken fyra timmar i sträck före?! Ingen ordning). Dock ville hon att vi skulle stiga upp klockan 01. Det tyckte ingen annan. Tror till och med att katterna hade röstat ner henne. Hon låg och bökade och knölade och pratade och pep förtjust för sig själv. Jag tog täcke och kudde med mig och gick och la mig i ett annat rum, orkade inte mer. Vet inte hur det gick sen, för Sami väckte mig bara precis innan han åkte på jobb. Vi steg sedan upp runt 08:30 och har haft full rulle sedan dess.

sov en timme tillsammans på förmiddagen, sedan tog jag Vestansunda-rundan med Tova i vagnen och hon sov prick en halvtimme (somnade 13:46 och slog upp ögonen igen 14:16), vilket var lite olägligt då det var cirka en halvtimme kvar av rundan. Så kom vi hem, åt och skrämde katter och nu vilar hon lite för sig själv. Hon vrålade inte ens när jag la henne, så jag hoppas att det här håller på att lugna ner sig.

i morgon åker vi till Anna och Elma och planerar lite inför Finlandsresan och Kentkonserten, inte länge kvar nu!

tisdag 18 oktober 2016

Could I ever call this place home?

kollikoll

gårdagen var bättre för oss, lilla Fröken åt tre av fyra fasta mål (två gånger gröt och två gånger riktig mat) och var marginellt mindre gnällig. Dock sov hon som en trasa i natt ändå, vaknade flera gånger under natten och hade sedan svårt att somna om efter halv fem. Color me tired. Super tired. Hade huvudvärk sedan i går när jag steg upp i morse, den höll i sig ungefär hela dagen. Nåväl. I dag var en mycket bättre dag ändå! Mycket nöjdare och gladare Tova, som åt alla sina mål och skulle ätit mer om portionerna inte varit slut ("sku de mer ha virri, sku mer dit ha firri").
Jag kan ju meddela att jag höll andan vid varje matstund, försökte att inte störa hennes flow. Håhå. Dock har dagssömnen kracklat lite, men hon fick ändå ihop till ungefär tre timmar, så. Ja. Alltid något, antar jag. Jag la henne vid halv åtta nu och hon verkar sova helt okej. Hör att hon gruffar och bökar lite, men hon verkar inte vakna. Hoppas hon får sova en hel natt nu, stackars liten. Det är inte lika illa att jag sover dåligt, det kan jag ta. Men jag tycker så synd om henne när hon inte får ihop till de timmar hon skulle behöva.

det var så fint väder en stund i dag, så jag trotsade mitt yra huvud och gick ut på en promenad med Tova i vagnen. Tänkte att jag behöver nog det ljuset jag kan få i dag. Tova somnade efter cirka tio minuter, måste vara någon form av rekord, ehe. Angående bilderna ovan: 1) färgglad tjej ska ut och gå, 2) solen! 3) sovande tofsluva, 4) mitt drömhus, fast bara om det legat vid vattnet (jaja, vårt blir finare ändå), 5) en nyvaken gladis, 6) standardvädret återvände.

nu väntar jag hem Sami från bygget och har faktiskt blivit av med huvudvärken! Tänkte försöka ta tag i mitt årssammanfattande, lite i alla fall. Det börjar ju bli den tiden på året. Får se om jag får ihop något ens i år.

söndag 16 oktober 2016

"We are Sex Bob-Omb and we are here to make you
think about death and get sad and stuff."



när Tova äntligen hade somnat i går, satte jag mig väldigt tungt i soffan och började scrolla Netflix. När den tre gånger stängt ner sig då jag försökte se andra säsongen av Unbreakable Kimmy Schmidt, gav jag upp och valde den första filmen (som inte handlade om dåligheter i världen). Det blev Scott Pilgrim vs. The World och jag blev positivt överraskad. Jag har i allmänhet väldigt svårt för Michael Cera, men jag hann inte ens reflektera över hans störighet i filmen, så det måste väl ändå vara ett bra betyg?

för att beskriva filmen helt kort: Scott Pilgrim blir kär i Ramona Flowers och måste bekämpa alla sju av hennes elaka ex. Låter rätt tråkigt, men är verkligen inte det. Filmen är TV-spelsinspirerad och inte det minsta verklighetstrogen. Men ändå. Bra repliker, bra musik, snyggt gjorda effekter. Helt klart sevärd!

I came down from the stars.

18072007
18072007.

hej igen, dagboken. Det var några dagar sen jag skrev sist... Ja, så hade jag ju kunnat börja det här inlägget. Om jag hette Bert. Eller Elizabeth Wakefield. Nu heter jag hanna, så - roligt ska vi inte ha det. Nä. Eh. Ja. Nu kom jag av mig. Sitter med en burk chokladpudding framför mig och ser mest fram emot att smaka på den. Först blogga. Sen äta. Bra att prioritera.

jaha, sedan i onsdags då? Jo, gnällig mat- och sovstrejkande bebis som inte sover på nätterna heller. Wäh. Jag är så slut. Så. Slut (och här höll jag på att bryta prioriteringslistan). Det snurrar i huvudet och den lilla censuren jag vanligtvis försöker vidhålla i sociala sammanhang har gått och lagt sig. Säger precis vad som helst. Är inte längre rumsren rent verbalt. Dessutom använder jag väldigt stora ord för allting när jag är slut i luvan. Kanske bra. Kanske skumt. Jag tänker att det mest är skumt. Men det gör väl inte så mycket.

hoppas det här går över snart, för jag orkar inte. Jag saknar min glada lilla bebis. Dock har hon nu lagt i en ny växel och börjat kunna gå framåt i gåstolen och försöka smita ur sängen (hjälp!) och dessutom förstå att hon når att dra ner saker i närheten av sig. Det börjar bli sjå. Förtränger att hon snart inte stoppas av täckeskorvar och trösklar. Låt mig leva i förnekelse, en liten stund till!

nu: nästa punkt på prioriteringslistan.

onsdag 12 oktober 2016

Onsdagen som försvann.

s1
s2
s3

i dag är det onsdag, vilket betyder att det kommer Bonde Smeker Gnu på TV. Höstens höjdpunkt, i alla fall i det här hushållet. Jag har bakat kaka som terapiarbete efter en natt och en dag som varit rätt dåliga. Tova vaknade varannan timme sedan hon gick och la sig i går, och efter klockan 05 somnade hon bara om och sov i cirka femton minuterssjok - vilket betyder att jag har sovit ännu mindre, för jag har så svårt att somna om. I dag har hon varit ledsen och gnällig hela dagen, jag har inte fått lägga henne ifrån mig och har jag lyckats göra det, så har jag inte fått ta blicken från henne, Tror det är så att tand nummer tre är på väg upp, tyckte hon var lite röd i tandköttet. Tur att en inte är liten så länge, det är ju jobbigt hela tiden. Stackare. Det blev i alla fall så att vi höll oss inomhus hela dagen och att jag gick och vilade när hon vilade. När Sami kom hem och vi hade ätit middag fick han ta över hela ansvaret, för jag behövde den lilla egentid jag fick när jag bakade.

för övrigt hade jag världens skummaste drömmar i halvslummer i morse, när Tova vaknat och jag tände lampan så hon fick leka med sin kanin. Själv drog jag täcket över huvudet en stund och vilade. Eh. Nåja. Drömde att jag startade dagen med Tova, bytte blöja, pratade på skötbordet, lagade gröt. Men sen började det gå fel, jag försökte mata henne en vanlig metallsked först innan jag insåg att den var för stor och vass, bytte till vad jag trodde var en plastsked, men som visade sig vara en liten skedformad diskborste (världens sämsta uppfinning?). När jag skulle byta diskborsten mot en sked lyckades jag välta ut halva grötportionen i soffan och ungen blev bara mer och mer otålig. Dessutom drömde jag att jag sa åt Sami: "jo, jag är nog gravid i alla fall" - eftersom jag hade något som betedde sig som en alien i magen. Så. Kan säga att jag var väldigt lättad när jag vaknade till och förstod att inget av det jag drömt hade hänt.

vill dessutom meddela att jag, efter morgonen, vill göra slut med min hjärna.
Vem vill vara kompis med någon som tänker ut så störda saker?

tisdag 11 oktober 2016

Bekänner höst.

(rubrikreferens)

5okt2012
05102012.

så sprang den här dagen ända in i nattmössan och gick och la sig, den också. Eller så kanske jag egentligen pratar om Tova, hon har i alla fall tagit sig in i nattmössan. Tidigare än jag hade planerat, men är en trött så är en. Hon åt lunchen, lite grimaserade hon - tror dock inte det var konsistensens fel, utan att det var nya smaker. Hon är lite lagd åt det hållet, gillar gamla beprövade kort bäst (= morot). Nåja, det gick ner efter lite lockande med vatten emellan, hon tycker det är jättekul att dricka vatten, så truga går ju. Alltid något, liksom.

pratade med doktorn men hen ville nog mest vara klar med samtalet. Kom i alla fall ihåg att ta upp allt jag funderade på och begära nytt recept av en medicin som är slut. Tänker att jag kanske måste gå omvägar och genvägar för att få kollat det jag vill få kollat. Sen. Jag tar tag i det sen, när jag orkar. När doktorn ringde, var min telefon rolig på ett nytt sätt och lät mig inte svara. Som tur var kunde jag ringa upp och på så vis inte tappa min telefontid. Men. Va. Ska jag behöva byta ut den här telefonen nu? Jag har inte råd.

nu visslar ett vedträ i kaminen åt mig och jag börjar känna mig glögg-törstig. Det är redan kolsvart ute och har varit det ett tag, jag har tänt ljus och gjort det mysigt här hemma. Nu är det höst. Skönt. Har längtat efter hösten sedan ... april. Typ. Första månaderna med Tova måste jag hålla fokus på hösten, för annars hade jag inte klarat det. Jag hade tänkt att det alltid ska vara så här jobbigt och jag orkar inte mer. Men det gick över. I dag har vi till exempel haft en väldigt trevlig dag! Till och med att hon förstod hur hon skulle göra för att ta sig framåt när hon var i gåstolen!

Kaptenens logg: 11102016.

of

eh, jag upptäckte nu att det lät som att vi haft världens jobbigaste dag i går, att det var därför jag inte hade tid att uppdatera. Det var inte riktigt så. Först var vi till rådgivningen, när vi kom hem fick Tova lite mat och sen gick vi och la oss och sov i nästan två timmar. Efter det åts det lite mer och lektes (jag kan inte sitta vid datorn när hon är vaken, hon tycker det är fruktansvärt tråkigt om jag inte tittar på när hon leker) och sen stoppade jag ner Fröken i vagnen och gick på en timmes promenad. Sen var det ju nästan kväll igen. På kvällen kokade vi batat (ja, sötpotatis, alltså) och kyckling till Tova, så i dag ska hon få det till lunch. Spännande! Vi har dessutom bara mosat maten och låtit det vara små bitar kvar, eftersom barnläkaren föreslog det i går. Vi får se var hon tycker om det!

i dag ska min doktor ringa och prata om mina sköldkörtelvärden. Är så trött på tidigare nämnda körtel att jag kunde ha karvat ut den och kört över den tre gånger med bilen. Håh. Det är ingen ordning och det känns lite hopplöst. Lite bättre har jag mått sedan medicineringen inleddes (2013), men inte tusan mår jag bra. Ja-ja.

och puss till Anna för det här! Blev så rörd att det blev fuktigt i ögat!

måndag 10 oktober 2016

Om dagens besök på rådgivningen.

lilli

sa ju att jag skulle återkomma med vikt och längd på lillgrisen efter rådgivningbesöket och först nu fick jag lite tid till det. Tova har lämnat åttakilosklubben och avancerat till niokilosklubben istället! Hon är 70,5 centimeter lång, vilket jag hade misstänkt, i och med att storlek 74 i kläder sitter väldigt bra just nu! Eftersom det var sexmånaderskontroll fick vi också träffa barnläkare (och det var samma som var så bra när vi var inlagda på barnavdelningen i början av Tovas karriär) och hen gav Tova godkänt. Dessutom sa hen att hon satt lika stadigt som en åttamånaders, så det kändes ju bra - även om jag inte alls kan ta åt mig någon slags cred för det, för mitt i allt bara kunde hon det!

nu ska vi introducera ännu fler livsmedel och ge riktig mat fler gånger per dygn. Dessutom ska hon även få i sig runt sex deciliter ersättning per dygn. Herregud. Känns som hon inte gör något annat än äter redan, men det ordnar sig väl när det kommer in i rutin. Hoppas jag. Tur att hon oftast gillar maten som hon serveras, i alla fall!

söndag 9 oktober 2016

Sex månader - ett helt halvt år.

blogg1
blogg2

i dag, eller egentligen natten till i dag vid 01:55, blev Tova ett halvår gammal. Hon har alltså varit hos oss (nå, förutom månaderna på insidan) i ett halvt år. Sex månader. Så sjukt. För sex månader sedan kom hon ut till stora världen via ett akut kejsarsnitt, stressad och med en infektion (här är förlossningsberättelsen). Då låg hon på intensiven på barnavdelningen tills hon var fyra dagar gammal, fick andningshjälp och låg på värmeplatta. Dessutom hamnade hon sola en par gånger också, på grund av högt bilirubin (håller fast vid att det låter som en popsångare - Billie Rubin, liksom). Ingen enkel start för lilla Ynk.

blogg3

nu kan hon:
- sitta själv utan stöd lite längre stunder
- dessutom sitta utan kudde i sittvagnen och utan att vara uppallad i matstolen
- åla baklänges på golvet, till sin egen frustration då hon egentligen är på väg framåt
- rulla över från rygg till mage och har återupptäckt att rulla tillbaka till rygg från magläge
- skratta åt allt möjligt, från början är hon nästan alltid skeptisk till nya saker men ändrar sig snabbt
- prata och viska på sitt eget lilla språk i långa raderamsor ("öbä wä bä hää jiiaa")
- sova hela natten
- blåsa dregelbubblor så det stänker överallt (kul när hon gör det vid måltider...)
- ta några ordentliga dagsvilor
- vara vaken nästan två timmar i stöten
- visa att hon vill bli upplockad
- stoppa in ungefär hela sin fot i munnen
- tugga och låtsas tugga
- lägga huvudet på sned och le mot andra
- rynka på näsan och frusta

just nu är vi i en fas som går ut på hackiga nätter, gnälliga dagar och konstant närhet (vilket i Tovas fall innebär att vi ska ha ögonkontakt cirka all vaken tid). Det här språnget har inte alls varit lika illa som förra ännu och jag är hemskt glad över det. Nu är hon oftast glad när hon är vaken, vilket är trevligt. Snart är det över och då är det bara att ta vara på den bra perioden innan nästa fas tar vid...

första och andra tanden har kommit upp, de två mittersta i underkäken. Jag hade fått höra att det är ärftligt, när tänderna kommer upp. Hon brås då inte på vare sig mig eller Sami där, jag fick min första vid sju månader och han vid åtta månader. Hon ska då alltid vara värst! Tittar en riktigt noga, ser det ut som att tand nummer tre ligger precis under ytan, snart är den nog också uppe. Det kliar så i tandköttet på henne och mest när hon börjar bli trött, stackare.

den vilda frisyren hon haft sedan cirka dag ett har lagt sig. Håret har blivit så långt! En envis liten lock brukar ställa sig upp mitt på huvudet, men då det blivit kallare och Tova ofta har mössa på sig nu, blir även den locken tyglad. Lite tråkigt, men jag tror att lockarna kommer tillbaka bara håret blir ännu längre, både jag och Sami har någon form av självfall, så troligen har hon ärvt det. Hon har ju redan rätt bra schvung i nackhåret!

hon har hittills inte valt någon tydlig favorit bland leksakerna, utan hon tar snällt emot vad än som räcks till henne och kan sitta och se på den från olika håll och pyssla med tvättrådslapparna en stund. Hon verkar inte heller vara i behov av någon snutte när hon sover, varken nallar eller nappar. Dock finns det en leksak som hon brukar få ha med sig när vi är hemifrån, en Duploanka, den tycker hon hemskt mycket om. Hemma bryr hon sig knappt om den. Napp tar hon fortfarande precis när hon ska somna, men annars ratar hon den. Det gör inte mig något. Känns relativt lätt att vänja henne av med när det är dags, om hon själv inte gör det före.

vi har skaffat bilstol nummer två till henne nu och jag ser fram emot att få den på plats i bilen och invigd, det har ju ändå inte gått att bära runt på Tova i babyskyddet bekvämt (dessutom vill hon bli buren i famnen och verkligen inte i babyskyddet några längre vägar) på ett tag och det har varit riktigt bökigt att sätta in och ta ur ungen ur skyddet i bilen.

i morgon ska vi till rådgivningen på sexmånaderskontroll, så jag återkommer med längd och vikt efter det.



nyfödd
9/4-16, 01:55, 4470 gram och 54,4 centimeter, lilla Tova Eveline Francilia.

torsdag 6 oktober 2016

Elma och Tova.

sist fröken Dahl och fröken Häggblom träffade varandra, var den senare i sitt 19-veckorssprång och därför inte helt intresserad av någonting. I dag träffades de igen och det var riktigt roligt att se att de verkar komma rätt bra överens. Så överens en snart-halvåring och en snart-ett och ett halvåring kan komma, i alla fall. Tova var glad och trevlig (underförstått att Elma var glad och trevlig, är sällan på annat vis) och hummade och kikade och Elma svarade och la huvudet på sned som en liten tant. Gullnosarna!

et1
et2
et3
et4

En vagnpromenad.

utågå

bilderna ovan: en Elma som somnade rätt snabbt, en färgglad Anna och en nedcabbad Tova som väntade ännu en kvart innan hon stängde ögonen. Vi tog sjukilometersrundan och fick en hel massa samtalsämnen avklarade. Framtid och nutid och dåtid. Tio år har vi varit vänner, Anna och jag. Det är ju ändå rätt bra gjort av oss! Nu försöker vi vänja barnen vid varandra, så de också blir vänner i framtiden. Annas mormor och min gammelmormor var faktiskt väldigt bra väninnor, de också!

Kaptenens logg: 06102016.

t1
t2
t3
lilla isbjörnen.

ja, här sitter jag - min idiot - och är hungrig. Huset fullt med mat men jag är liksom inte sugen på något. Svårt. Extra svårt, eftersom jag valde att beklaga mig här istället för att gå och äta till exempel en fil. Jag ville mest berätta att vi hade fullt program i går, jag och Sami. När han kom hem slängde vi i oss någon form av middag och sen städade vi huset, såg på Bonde söker fru och sen lagade vi puré till Tova. Någonstans där hanns det med läggning av bebis och dusch. Puh. Nu är det rent och fint, men luktar lite blomkål (blev broccoli-blomkålspuré till lilla fröken Fnork). En kan inte få allt.

i dag har Anna och jag bestämt att vi ska dricka te och sedan gå på vagnpromenad, om inte barnen är gnälliga, då gör vi tvärtom. Blir nog bra. Återstår att se vilken väg vi ska gå. Hm-hm-hm. Det finns inga gång- och cykelbanor här och är rätt trafikerat ändå, speciellt på eftermiddagar och kvällar. Dåligt. Nåja. He ornar säj.