söndag 30 oktober 2016

Vi var dom som inte kan dö.

gårdagens (lördag) morgon startade lite tidigare än vanligt. 07:30 gick alarmet och 08:30 var jag frukosterad och kammad och inpackad i Annas bil, på väg till flygplatsen. Kvällen innan hade jag virrat runt som en yr hamster och försökt tänka ut vad en kan behöva packa ner i väskan för fyra kortare flygresor och en övernattning.

1

på flygplatsen väntade vi in vårt resesällskap, Jenny och Ylva, och gänget checkades in. Jag behövde inte checka in av någon anledning, för det hade gjorts automatiskt kvällen innan. Senaste gången jag flög var någon gång runt 1998, så jag var lite nervös för alla regler och ordningar, men det gick bra. Så klart, men jag har så lätt att stressa upp mig för oväsentligheter. Sedan satt vi och peppade i väntan på flyget. Bilden till höger har jag stulit av Anna.

2

vi stuvades in i planet och jag fick sitta bredvid en främmande människa, men det gjorde inget, för hen var väldigt trevlig. Vi pratade om hur det är bra att det finns möjligheten att flyga inrikes, istället för att guppa med färja över natten. Så mycket bekvämare att flyga. Lite pirrade det i magen när vi lyfte!

efter en kort flygtur (där jag mestadels slumrade) var vi framme vid Helsingfors flygplats, där hade vi två timmar på oss tills nästa flyg gick, så vi hade två mål: 1) äta lunch och 2) gå via Muminshoppen. Det tog ett tag innan vi orienterade oss på flygplatsen och mellan alla butiker och matställen, men vi lyckades checka av båda punkterna på listan.

3

så var det dags att stiga ombord på nästa plan - denna gång var destinationen Vasa! Jag blev väldigt inspirerad till att skapa miniatyrlandskap när vi skulle landa, allt ser ju så gulligt ut uppifrån. Funderade lite för mig själv hur jag skulle gå till väga för att få till åkrar och sådant. Eh. The things that goes on in my head...


4

framme i Vasa var det dags att ringa en taxi för att ta sig till Brändö och vårt hem för natten - Tekla. Reseledare Jenny hade hittat det billigaste boendet i närheten av vårt huvudmål. Hotellet var oväntat fräscht när vi väl kom upp till rummet. Tur var väl det, för lite skeptiska var vi till en början. Anna och jag delade rum, så klart! När vi boat in oss var det dags att byta om, lägga på sig ansiktet och sedan gå ut och handla och leta upp middag för kvällen.

5

efter många om och men hamnade vi på Koti Pizza. Exotiskt värre, nu när vårt eget hemma på ön är stängt. Med middagen i magen, började vi närma oss målet med vår resa:

6

Vasa Arena, där Kent skulle spela sista konserten i Finland 4-ever. Knappast har någon missat att Kent kommer att upphöra efter denna turné, avskedsturnén. Vi kom fram till arenan en halvtimme före de öppnande dörrarna och ställde oss i kön. Väl inne betalade vi in jackorna i garderoben och kunde fortsätta in i arenan. En vakt kikade i min väska och efter en stunds grävande måste jag fråga "va e de du vill si?" och hen fnissade och sa att hen letade eventuella vapen. Anna höll sig från att skoja till det, vilket var tur. Eh.

så inhandlades det merchandise, köades det till toaletterna, letades det öronproppar (vilket ingen sålde, konstigt nog) och sedan letade vi upp våra platser och väntade lite till. Vi hade sittplatser på läktaren, vilket från början kändes lite underligt, men nog var rätt skönt efter en dags resande.

7
8
9

en mycket kort halvtimme innan konserten började, visades en nedräkning uppe vid scenen. Vi blev mer och mer peppade och pirriga vartefter minuterna tickade ner. Anna fick säga åt mig att jag fick börja hypa först när det var tio sekunder kvar, när jag petade på henne för varje minut som passerat, eh.

10

så började det!

11
12
13
14

... och det var värt all väntan och alla resor!

15
16
17
18

det värsta var, att vi visste att efter den sista sången - då är det slut. Helt slut. Om ingen av oss är tokig nog att åka på ännu en av deras sista konserter så kommer vi aldrig få se dem igen. Det här är den sista sången vi får. Jag är tacksam att jag faktiskt fick chansen att se dem en sista gång. Jag må tycka bäst om de tidigaste albumen, men Kent är ju alltid Kent och Jocke Berg är alltid Jocke Berg.

när all konfetti singlat ner på golvet, alla ljusen tänts och bandet sedan länge hade lämnat scenen, gav vi oss ut i strömmen för att ta ut våra jackor och försöka få tag i en taxi tillbaka till hotellet. Vi stod och frös i en timme innan en taxi äntligen plockade upp oss. Lagom snyggt gjort. Party people som vi är, gjorde vi oss nästan direkt redo för kvällen, genom att tvätta ansiktena och glida i pyjamasarna. Så knaprade vi några rågknappar med färskost och drack lite juice innan vi borstade tänderna och gick och lade oss. Så skönt. Somnade som en trött kulting.

trivia: på väg in i hotellet kom en väldigt påverkad person fram och bad om cigaretter och när vi varken pratade finska eller hade något rökbart kallade hen oss för "madörfakkörs" ett antal gånger, innan vi tog en annan väg in och lät henom leta röka någon annanstans. Charmig typ!

19

till den här inspirerande utsikten (bilderna ovan) vaknade vi i morse. Det ingick hotellfrukost i kostnaden för vårt rum, men efter att vi kikat i restaurangen föregående kväll, var vi inte säkra på att den skulle vara något att satsa på, så vi åt lite före-frukost-frukost innan vi packade ihop oss och gick ner. Frukosten överraskade oss genom att vara helt okej. Det fanns några olika alternativ och vi gick inte hungriga därifrån!

20

efter frukosten tog vi oss till flygplatsen igen, det var dags för hemfärd! Först shoppade vi lite tax free (har under resans gång i princip endast köpt saker till Tova, ehe). På flygturen mellan Vasa och Helsingfors fick jag lock i öronen för första gången på resan. Inte trevligt, kändes som att huvudet skulle explodera. Jag löste det genom att sippa lite vatten, då släppte det. Planet var fullt och hemskt varmt. Vi visste också att vi skulle landa ungefär när vårt nästa plan skulle boardas och visste inte till vilken gate vi skulle. Hm. Stressen.

framme vid Helsingfors flygplats var vi 12:10 och boardingen på nästa flyg började 12:05. Vi fick skynda oss till incheckningen där personalen ringde till flygbussen så den väntade på oss. Det ironiska var ju att vi skulle flyga vidare med samma plan vi kommit med. Vi sprang alltså i en cirkel. Kändes lätt ovärt och det tog ett tag innan hjärtat lugnande ner sig.

21

så fort sista flygturen var avklarad och fötterna nuddade åländsk mark igen, släppte min nästäppa. Underligt. Trodde nästan att jag skulle bli sjuk natten mellan lördag och söndag, för jag var så täppt och snorig. Uppenbarligen mår jag bäst på hemtam mark (som att det är nyheter)!

så skönt att vara hemma och jag tror att jag och Tova var lika glada att se varandra. Ja, och Sami också. Mina älsklingar!

6 kommentarer:

  1. Ser ut som att ni haft en super bra helg! /åsa

    SvaraRadera
  2. Fy sjutton så avis jag är på att ni fått se dem, om så en sista gång! Finaste, finaste Kent.

    SvaraRadera
  3. Alltså, jag skulle nästan vilja spola tillbaka tiden så att jag fick uppleva konserten igen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. jag med! Tänkte på det redan när vi flög hemåt dagen efter! :'D

      Radera

• skriv gärna namn på kommentaren du lämnar.
jag svarar på kommentarer här i min blogg.
• jag godkänner kommentarer innan de publiceras.

• inga bloglovin'-byten. Du kan däremot gärna följa min blogg här.
• spam raderas direkt ("var med i tävling/veckans blogg" är också spam).