måndag 12 september 2016

Paradoxalt.

för

jag pendlar
upp och ner
fram och tillbaka
tänker att
det värsta ändå
kanske
var
att jag
inte
var

där

det som började
tog slut
och jag missade det
jag missade
de
sista

sekunderna

av allt
alltihop

jag tappar trådarna och
de faller så långt att jag
aldrig når dem
jag får aldrig
tag i dem

någonsin
igen

mest av allt vill jag lägga mig ner
och absorberas av jorden

men samtidigt

vill jag bara existera
i
varje
ögonblick

varje andetag


jag är så orimlig.

4 kommentarer:

  1. "vill jag bara existera
    i
    varje
    ögonblick"

    fint skrivit, fint att vara lite orlimlig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. det betyder massor när det kommer från dig, du är så duktig med orden! Tack! <3

      Radera

• skriv gärna namn på kommentaren du lämnar.
jag svarar på kommentarer här i min blogg.
• jag godkänner kommentarer innan de publiceras.

• inga bloglovin'-byten. Du kan däremot gärna följa min blogg här.
• spam raderas direkt ("var med i tävling/veckans blogg" är också spam).