tisdag 27 september 2016

Min nedräkning börjar nu, där allt en gång tog slut.

sitter mest och stirrar på den blinkande lilla markören. Det känns som att jag har mycket att skriva, men så verkar jag ha blivit förstoppad i hjärnan. Jaha. Det är bara tisdag men veckan känns mycket bättre än en vecka känts på länge. Hon är glad mest hela tiden just nu, Tova. Världens bästa Tova. I går var vi på bebisdejt och i dag har vi varit på gammelföräldraträff. Det gick bra och Fröken var på sitt bästa humör! Vid kvällsgröten hemma skrattade hon högre och mer än någonsin förut, det bästa ljudet som finns. Jag skrattade för övrigt också, så jag grät, men det var nog inte riktigt lika gulligt. Jaja.
En kan ju drömma.

andra orsaker till att det här är en bra vecka: på torsdag ska Åsa, Anna och jag på bio (förutsatt att Åsa håller sig o-förkyld tills dess) och i oktober får jag se Kent i Vasa. Va. Så sjukt. Trodde att tåget hade gått för länge sen, men så ändrade en sig i Annas sällskap och jag får åka istället. Så glad! Woop!

6 kommentarer:

  1. Jag är också så glad att få se Kent en gång till med dig :D

    SvaraRadera
  2. Så himla, himla fint med bebisskratt. + skratt som leder till tårar. Då är det äkta. <3 Är för övrigt så avis på att se Kent. Så fint!

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja, bästa! <3 jag är nästan avundsjuk på mig själv också! Men tror inte det riktigt sjunkit in att jag faktiskt får fara!

      Radera
  3. Förstoppad i hjärnan!! har länge sökt ett uttryckt som förklara hur vissa veckor känns.

    SvaraRadera

• skriv gärna namn på kommentaren du lämnar.
jag svarar på kommentarer här i min blogg.
• jag godkänner kommentarer innan de publiceras.

• inga bloglovin'-byten. Du kan däremot gärna följa min blogg här.
• spam raderas direkt ("var med i tävling/veckans blogg" är också spam).