Inlägg

Visar inlägg från augusti, 2016

När vi höll ett namngivningskalas.

nk1
nk2

såg det här inlägget hos Johanna och blev inspirerad att skriva om hur vi gjorde med Tovas namngivning. För oss var det självklart att ha namngivningskalas istället för dop, då vi inte är varken troende eller med i kyrkan. Sitt namn fick Tova egentligen redan i april, då vi skickade in pappren till magistraten, men vi ville ju fira det också! Då vi aldrig hade varit på en namngivning utanför kyrkan och det heller inte var lätt att hitta inspiration och tillvägagångssätt på Internet, fick vi köra vårt eget race. Vi bestämde ganska tidigt att vi bara skulle bjuda närmsta släkten, då vi inte ville ha det för stort och Sami hade behövt gallra så hårt bland sina vänner (inte jag, för jag har cirka två, eh) om vi skulle bjudit någon utanför familjen. I och med att vi bjöd så få gäster, kunde vi ha kalaset hos mina föräldrar. Vi lånade porslin, bestick och termosar från Köks-meny.


nkf


vi hade inget regelrätt tema för kalaset, förutom att färgerna rosa och grönt var genomgående. Det var inte heller meningen, men jag kan inte låta bli att göra grafiska profiler för allt jag pysslar med - so sue me. Jag skrev ut bokstäverna i Tovas alla namn på tjockare papper och gjorde banderoller av dem genom att trä dem på sytråd, har sett att det går att beställa sådana banderoller om en vill, men jag tyckte det gick precis lika smidigt att klippa och dona (Sami fick dock fixa med sytråden, för jag lyckades spilla blod bara jag tog fram nålen). Banderollerna hängde vi upp på väggen vid bordet. Till bakverken gjorde jag skyltar för glutenfritt och nötter. Eftersom utomkyrkliga faddrar inte registreras någonstans, tyckte vi det skulle vara trevligt att ge ett "bevis" över fadderskapet till faddrarna.

nk3
nk4
nk5

som program på kalaset hade vi ett tillfälle där Sami och jag hälsade gästerna välkomna och berättade om namnen och presenterade faddrarna vi valt. Efter det blev bjöd vi på smörgåstårta. Vi valde att ha kalaset som en kaffebjudning, så när smörgåstårtan var äten, plockade vi fram gräddtårta, rulltårta, banan- jordnötssmörsmuffins, american cookies och hallongrottor. Orsaken till att vi hade så pass många olika sorters bakverk, var att vi ville göra några glutenfria alternativ också. När alla hade ätit klart, fotograferades faddrarna med Tova och sedan öppnande vi presenter (Tova var så klart mest intresserad av presentpappret) och sen var det slut. Ungefär. Vi hade dock några gäster som kom senare av olika anledningar. De fick nöja sig med tårta och allmänt prat, men det gick bra det också.

nk6

tyckte det allt som allt blev en bra dag och jag är glad att alla kunde komma en stund på dagen i alla fall! Visst hade det varit mer bekvämt för mig och Sami om någon annan hade hållit i programmet och sådant, men det finns inte något sådant att tillgå på Åland i nuläget och vi ville inte pressa någon familjemedlem att hålla i det, då ingen är så värst för att stå i centrum.

ja, så gick det alltså till den tjugotredje juli tvåtusensexton, då vi firade att Tova Eveline Francilia fått sina namn.

nk7

foto: Emil Häggblom.

BB-väskan.

i väntan på förlossningen, packade vi en liten sportbag med grejer för BB-tiden. Minns inte exakt vad vi hade i den, men den var ganska full (det mesta från veckan vi var på sjukhuset är lite luddigt). Jag utgick från Annas lista (gör jag inte alltid det?) och radade upp det jag mindes att var med i väskan (och jag kan på förhand säga att det här inlägget färgas rätt mycket av min BB-upplevelse. Sorry):


ikånk
08042016.

mamman
  • några ombyten kläder
jag använde nog mest de långa rockarna som fanns på sjukhuset, plus nättrosor, sjukhussockor och -tofflor. Vi blev dock kvar på sjukhuset längre än väntat och sista dagarna orkade jag faktiskt dra på mig mina egna kläder (en lång knäppskjorta och en lång tröja med knäppning fram - något annat på underkroppen tog jag först på mig sista dagen, samma dag vi åkte hem och det var mina gravidleggings - hade så ont vid snittet att bara tyg mot det var för mycket)
  • necessär
använde en hårsnodd, tandborsten och tandkräm, deodorant, ungefär. Hade så långt hår att allt kunde samsas i en boll mitt på huvudet. Hade med mig eget schampo, balsam och duschtvål men orkade inte med doften av hemma när allt var så misär (jag har aldrig sagt att jag inte är dramatisk) så jag använde bara sjukhusets tvål.
  • amningsinlägg och kräm till bröstvårtorna
detta var väldigt bra att ha med, det blev en del läckagen och svid i början.


pappan
  • mjukisbyxor, extra t-shirts och sockor
Sami åkte hem och släppte in katterna varje kväll, så han passade även på att duscha då han var hemma. Oerhört praktiskt att bo så nära sjukhuset. Vid eventuell nästa gång kommer det inte alls vara lika smidigt, eh.


ikånk2


bebisen
  • första kläderna, kläderna för hemfärd
vi hade ju köpt en body i storlek 50 som Tovas första kläder men, eh, hon var för stor för den då hon föddes. Sådant är ju svårt att veta! Vi hade dock med oss två pyjamasar och en tunnare ytterhalare som kunde dras över pyjamasen i storlek 56. Utöver det hade vi med sockor, vantar och mössa. En mössa blev vi av med, för sjukhuset använde liknande och vi hann inte märka vår. Snyggt.
  • babynestet
hade säkert varit bra att använda om inte Tova hade behövt ligga på värmebräda, uppkopplad till mätare och i andningsgrimma från början. Vi var så glada att ha henne ens i samma rum som oss, så hon blev att ligga i sin "bunke" bredvid min säng, invirad i en filt. Dessutom matchade inte Samis säng (bäddsoffan) med min säng höjdmässigt, så hon kunde inte ligga mellan oss ändå. Nestet var alltså helt onödigt att ta med för oss.
  • filt att vira in bebisen i
vi hade med en flanellfilt, men den blev inte använd på sjukhuset. Där användes sjukhusets fleecefilt.
  • första gosedjuret
allt blev så upp och ner från början, så Tovas lamm blev kvar i väskan under tiden vi var på sjukhuset. Det fanns ingen tid för mys och gos, utan det var fruktansvärd stress hela tiden. Jag hade väldigt svårt att känna något annat än obehag för att hålla i min bebis och ville / kunde inte göra det om hon inte skulle matas eller det fanns någon annan praktisk orsak till det. Nästan så att jag inte orkar tänka tillbaka på det nu. Känner liksom olusten komma smygande tillbaka. Wäh. Nåja.


övrigt
  • förlossningsbrev
jo, det var med. Men det kändes inte riktigt som att de hade läst det. Hm. Till eventuell nästa gång ska jag komponera ett eget förlossningsbrev och strunta i mallen som ges. Ska skriva rent det på datorn, printa ut en hög och trycka ett i handen på alla barnmorskor som kommer in i vårt rum på BB. Ska ställa krav. Blev behandlad som ett barn för många gånger under BB-tiden och det händer inte igen.
  • kameran
är så glad att vi tog med "riktiga" kameran till sjukhuset. Sami var även duktig på att komma ihåg att fotografera, för jag orkade inte. Även om det mesta var skit, känns det bra att ha det dokumenterat på riktigt.
  • godis och Trip till förlossningen
så. mycket. värt. Jag fick inte i mig någon mat under igångsättningsdagen, så det var superbra att få lite extra energi mellan värkarna.
  • mobiltelefon och laddare
alltid bra att ha med, så klart. Bra att kunna uppdatera familj och vänner om hur det gick och inte gick.
  • Tovas "mitt första år"-bok
bra att fylla i som tidsfördriv mellan matningar av bebis och matningar av oss.
  • babyskydd till hemfärden
annars hade det varit lite knöligt och livsfarligt att åka hem.

"Wake up, you need to make money."

Fyra månader.

4mån2
4mån

idag blev Tova fyra månader! Vi är mitt i nitton-veckorssprånget och banna, vad tungt det har varit periodsvis. Klängigheten under det här språnget har varit väldigt påtagligt, eftersom Tova inte tycker om att sitta i knät eller ligga på en, har det inneburit konstant ögonkontakt under vakna perioder, bärabärabära och ta dagsvilorna på någon (som har burit runt på henne tills hon somnat och aldrig slutar gunga henne under sovtiden) eller att jag måste sova med henne i sängen.
Ingenting har varit bra och missnöjet är alltid högljutt (har insett att jag har en high need baby / ett överlevnadsbarn, ska skriva ett inlägg om det när tiden räcker till). Ändå har gnälligheten lugnat sig sedan för en vecka sen, då jag förbannade mig själv för att jag någonsin ens tänkte på att skaffa barn. Det blir så ibland. Nu har vi ändå kommit förbi det värsta och Tova är oftast glad och trevlig under vakentiden. Jag har dock hamnat ut på promenader ungefär varje dag under veckan som gått, har kommit upp till cirka trettiofem kilometer, puh. Mina fötter är trasiga, men det får det vara värt.

idag var vi till rådgivningen och Tova är nu 67,7 centimeter lång och väger 7715 gram! Så det är bara att inse att ingenting i storlek 62 passar längre... Eh. I och med fyramånadersdagen ska vi nu få börja med smakportioner och det känns spännande! Vi har dock fuskat och börjat lite tidigare, men Tova har inte tagit någon notis om det och spottat ut allt innan hon fått smak på det.