söndag 31 juli 2016

Pust.

Tova blev sexton veckor igår och går igenom ett utvecklingssprång som heter duga (tack för informationen, Anna! Tycker det lättade lite bara att veta om det!). Det är aldrig bra och jag räcker aldrig till. Hon har haft svårt att sova tidigare på dagarna, men nu sover hon i princip bara i bärselen (hon är inte mycket för att bara sitta i famnen och mysa, har aldrig varit) och bara medan jag rör mig med henne i den. Kommer bli vältränad innan det här är över. Nattsömnen är störd nu också, hon vaknar två till fem gånger under nätterna och verkar drömma mardrömmar, stackaren. Jag har sovit i ett annat rum under helgen, för att få sova åtminstone en hel natt i veckan. Jag vill bara att hon ska vara den glada och nöjda lilla Tovisaur jag lärt känna de här senaste månaderna. Försöker tänka enligt mantrat "this too shall pass" men vill emellanåt riva mitt hår / gråta mig till en liten pöl på golvet / rymma hemifrån och komma tillbaka när det är över. Försöker hålla ihop för Tovas skull, det här är säkert tio gånger jobbigare för henne än för mig. Motherhood ain't easy.

4 kommentarer:

  1. Det går som sagt över, men det är skitjobbigt när man är mitt i det. Men som du säger även om inte gör saken bra, så är det lite lättare att i alla fall veta vad kinkigheten och grinigheten beror på :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja, heliga gudarnas gammelmoster vad jobbigt det varit på sista tiden! Jamen precis, annars kanske en går och tänker "vad är det nuuuuu dåååå?!" hela dagarna ;)

      Radera

• skriv gärna namn på kommentaren du lämnar.
jag svarar på kommentarer här i min blogg.
• jag godkänner kommentarer innan de publiceras.

• inga bloglovin'-byten. Du kan däremot gärna följa min blogg här.
• spam raderas direkt ("var med i tävling/veckans blogg" är också spam).