tisdag 31 maj 2016

Den åttonde april tvåtusenexton,
klockan nollsex trettioett.

sistibildi

de här är de sista bilderna jag har från när Tova fortfarande var i magen (förutom de Sami tog när vi var på BB). Sista gången vi var hemma som två och en halv person. Kommer knappt ihåg det och jag kommer knappt ihåg hur stor min mage var! Kunde ändå passera som o-gravid bakifrån och framifrån om jag var klädd i svart, för magen växte mest rakt fram. "Typisk pojkmage", sa de - de som påstod sig veta något. Ha. Typisk Tova-mage!
Konstigt ändå att graviditeten bara tog slut, jag menar, en är ju ändå gravid i nästan ett år och sen PANG - POFF så är det över och du kan aldrig få tillbaka samma graviditet igen. Så underligt. Eller. Inte egentligen. Men. Ja. Äh. Jag utgår ifrån att du vet vad jag menar.

även om en skulle bli gravid igen så skulle det ju inte vara samma sak. Det kan aldrig vara samma sak igen. När vi kom hem från vår sjukhusvistelse i samband med att Tova föddes och jag duschade hemma första gången, saknade jag att ha henne i magen. Jag kunde nästan inte titta på min mage, för det var så konstigt och tomt (dessutom undvek jag att fästa blicken på snittet, för det var bara äckligt och fel och jag hade inte hunnit bearbeta och acceptera det än).
Bara grät när jag tänkte på att hon var där förut och inte längre och aldrig igen. Aldrig igen skulle jag känna hennes sparkar i magen. Fast hon låg och sov så snällt i sin säng just då. Håhå. Nu känns det väldigt avlägset att hon skulle varit någon annanstans än på utsidan.

nu har vi varit hemma tillsammans en månad, jag och Fröken Fnork och jag har faktiskt inte saknat att ha henne i magen. Vi är nu inne på hennes åttonde levnadsvecka (så sjukt att hon bara "funnits" så kort stund ändå) och det blir lättare och roligare hela tiden. Hon har börjat le, tycker om att sitta i babysittern och prata med leksakerna som hänger där, hon har börjat vända sig på sida med flit och hon skriker inte alls lika mycket som i början.
Hon har fortfarande ett hemskt morgonhumör (... vem kan hon brås på?) och börjar oftast skrika före hon öppnat ögonen. Annars är hon en väldigt nöjd och trevlig liten tjej med mycket egen vilja redan. Förra veckan började hon sova i vagnen på dagarna! Jag ser fram emot att få följa med i hennes utveckling, när kommer hon börja skratta? Upptäcka sina händer? Det är spännande, samtidigt som det kanske inte verkar så mycket för världen.

att bli Tovas mamma är bland det bästa jag har gjort.

före förlossningen /08042016 - två dagar efter förlossningen /10042016.

Tova i det första egna plagget, på barnavdelningen /14042016.

4 kommentarer:

  1. Det där med typisk pojkmage känner vi igen, bakifrån såg inte jag heller speciellt gravid ut så ;) Lustigt att det var två flickor i magarna istället :)

    Skönt att det går bättre <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. jamen precis! Tror vi nu kan säga att det var typiska flickmagar de gångerna i alla fall ;)

      ja, det blir ju lättare hela tiden <3

      Radera
  2. Här en till med en typisk pojkmage som blev till en viss fröken. Om de riktiga pojkmagorna fanns det skilda åsikter :).

    Kul att hon hittade foten och håller på och gymmar på det sättet. Vi pratade ju om det förra helgen att det ser ut att vara på gång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. hahaha, folk måste lära sig att vara tysta! ;)
      Ja, och framåt går det hela tiden :D

      Radera

• skriv gärna namn på kommentaren du lämnar.
jag svarar på kommentarer här i min blogg.
• jag godkänner kommentarer innan de publiceras.

• inga bloglovin'-byten. Du kan däremot gärna följa min blogg här.
• spam raderas direkt ("var med i tävling/veckans blogg" är också spam).