onsdag 9 mars 2016

Hjärnspöken.

ghosts
2008.

träden speglade sig i vattnet när jag körde förbi,
önskade jag hade tid att stanna i vackerheten.
Änderna krusade vattenytan och gjorde vågor i bilderna.
På fem sekunder var det borta. Bara träd som susade förbi.
Regnskimmer på rutan. En stilla dimma låg över vägen,
över åkrarna. Jag bet mig i läppen. Blinkade vänster,
och svängde in. Tänkte att det ändå är mörkt när jag kommer hem.
Parkeringsrutor och chokladplattor. Lillebror. Så tog vi oss hemåt.
Ännu en ensam kväll, med risk för svaghet.

jag hade rätt, igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

• skriv gärna namn på kommentaren du lämnar.
jag svarar på kommentarer här i min blogg.
• jag godkänner kommentarer innan de publiceras.

• inga bloglovin'-byten. Du kan däremot gärna följa min blogg här.
• spam raderas direkt ("var med i tävling/veckans blogg" är också spam).