måndag 7 december 2015

Högfors Siro.

spisn_ca1997
Emil i vårt barndomshem cirka 1998. Mamma eller pappa är fotografen.

jag är, som bekant, uppvuxen i skogen under nittotalet. Mina föräldrar var (är fortfarande, men vi fokuserar på dåtiden nu) jordbrukare och tyckte mycket om att göra saker på gammalt vis. Den största delen av all mat lagades från scratch, mycket på råvaror som odlats hemma. Vi hade getter och åt mycket fil, yoghurt och ost som mamma lagade av getmjölken. Maten lagades allra oftast vid den vedeldade köksspisen. Spisen värmde även upp huset med ved, mer effektivt och billigare än att använda eluppvärmning. Dessutom var den väldigt fin att se på, på ett hemtrevligt vis.

vart vill jag komma med det här?

ungefär hit: sedan jag flyttade hemifrån har jag vid många tillfällen känt mig lite handikappad vid bristen av vedspis. Speciellt i kallaste vintern och när det är strömavbrott. Om allt går på el, vad gör jag om elen inte fungerar och jag, till exempel, vill ha en kopp te? Ingenting. Eller, om jag vill laga mat? Det går helt enkelt inte. Så kan inte jag ha det och jag bestämde för länge sen att när jag blir stor, ska jag ha en vedeldad köksspis i mitt hem.

när vi var till Finland i september gjorde vi en detour via Borgå och pratade spisar med en (mycket speciell) herreman. Vi hade då redan länge varit ute efter en liknande, men lite mindre, spis som vi hade hemma när jag var liten, då den var snäll att laga mat på och värmde upp huset på bästa sätt. Det visade sig dock vara väldigt svårt att få tag på en begagnad (de nytillverkas så klart inte längre) köksspis i bra skick, då de flesta använts som stugspisar och eldats mycket vårdslöst i.

det visade sig att det fanns en sådan spis vi var ute efter och vi kom överens om att den skulle restaureras och sedan skulle den få komma hem till oss. Då ingenting var gjort på spisen, fick vi även möjligheten att välja färg på botten, luckor och ben. I fredags levererades vår spis till posten, där den fick stå över helgen eftersom vädret inte var det bästa att frakta den på flak. Idag hämtade Sami den och fick hjälp att lasta av den i huset. Nu står den där, lill-spisen, och väntar på att få komma på sin slutgiltiga plats. Jag har inte sett den "på riktigt" än, men Sami skickade bilden nedan för en stund sen.

jag är så himla nöjd (och dessutom hormonell, så jag skulle kunna gråta av glädje just nu. Eh)!

spisn

6 kommentarer:

  1. Men åh, vilken lycka det måste vara! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja! Är alldeles pirrig i magen att jag ska få laga mat på den inom en snar framtid :D

      Radera
  2. Ja,den ser riktigt söt ut:) Har inte heller sett den "live" än.

    SvaraRadera
  3. Jättefin :D Jag tänker bara tillbaka på julen för några år sen när det var -20 ute och elnätet blev överbelastat på Tellholm så att det började brinna i transformatorn (tror jag, el är inte min grej!) som sitter på en stolpe mitt i byn. Då var ju elen borta från just efter 16 till 23.30 tror jag. Hade vi inte haft vedspis då, så hade vi haft både kallt och blivit utan mat :P

    SvaraRadera

• skriv gärna namn på kommentaren du lämnar.
jag svarar på kommentarer här i min blogg.
• jag godkänner kommentarer innan de publiceras.

• inga bloglovin'-byten. Du kan däremot gärna följa min blogg här.
• spam raderas direkt ("var med i tävling/veckans blogg" är också spam).