torsdag 6 november 2014

They say you're getting better
but you don't feel any better.


började dagen med ett besök till ÅHS labb där jag måste säga till sköterskan att hon stack bra. Var alldeles förvånad. Det säger kanske någonting. Oh well. Sen jobb och krångel med ena och andra och efter det lunch med mamma på Iwa och när vi gick därifrån började det ramla ner vitt snusk från himlen (... nu lät det kanske värre än det var. Eh.). Och nu är jag hemma. Tittar ut på blötsnön som nu mera är som ett stort regn är faktisk snö. Kom hem och måste öppna dörren för en katt i taget då de inte heller ville vara ute i det här vädret. I get them. Imorgon är det äntligen fredag.

2 kommentarer:

  1. Alltså du.. Har jag sagt att dina bilder är vackra? ;) Sjukt!

    Nu kommer en himla massa svar på gamla kommentarer eftersom jag är så dålig på att svara i tid. Men angående ditt jobb så har jag väl förstått genom din blogg att det är så du känner. Du får komma på ett eget yrke och uppfylla dina drömmar!

    Sen skrev du på mitt sjukdomsinlägg att du fått en diagnos men att det inte riktigt hjälpt. Får jag fråga vad det är? Tänker på ditt inlägg här ovan också som behandlar lite samma ämne. Men visst är det lustigt att vissa är så fruktansvärt dåliga på att sticka att det faktiskt gör ont och hos vissa känns det inte alls? Speciellt förvånad blir jag när det gäller stick i fingret, jag menar hur svårt kan det vara att manövrera den lilla apparaten?

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. tack så mycket! Det kan man aldrig få höra för många gånger ;)

      det här jobbandet, ja, jag har funderat på att starta upp något eget med t.ex. min lillebror som är intresserad av ungefär samma saker som jag är, men jag har inte kommit så mycket längre än till just funderingsstadiet. Det är så mycket som måste klaffa och jag behöver en fast inkomst som i det här läget - men jag tror nog att jag någon gång kommer vara min egen chef, bara jag får livet på rätt köl först.

      jo, jag fick diagnosen hypotyreos (underproduktion i sköldkörteln) för snart två år sedan, men det är ingen läkare på den här holmen som kan något ingående om det (inte ens endokrinologen här på holmen, fast hen ska vara expert på det interna systemet), då jag inte svarar på standardmedicineringen med Thyroxin (Levaxin i Sverige). Jag har dock lyckats övertala min läkare att jag skulle få lägga till Liothyronin "på egen risk" och från början märkte jag stor skillnad, jag hade energi att göra annat än sova på soffan när jag kom hem och hjärnan var inte lika trög som tidigare. Nu har förändringarna avtagit och jag har blivit tröttare igen, men enligt läkaren "ser allt bra ut" och sådär. Det är så mycket de inte vet att de borde kolla upp och jag orkar inte tjata längre. Det tar på att alltid behöva hålla sig steget före de som borde vara medicinskt utbildade. Nu funderar jag på att prova den alternativmedicinska vägen och se vad den har att säga. To be continued, liksom.

      Radera

• skriv gärna namn på kommentaren du lämnar.
jag svarar på kommentarer här i min blogg.
• jag godkänner kommentarer innan de publiceras.

• inga bloglovin'-byten. Du kan däremot gärna följa min blogg här.
• spam raderas direkt ("var med i tävling/veckans blogg" är också spam).