Inlägg

Graviditeten / En sammanfattning.

Vilken vecka är du i nu?
39 (38+1).

När är du beräknad?
1:a mars 2019.

När fick du reda på att du var gravid?
22:a juni 2018 egentligen, men strecket var så svagt så vågade inte tro på något förrän ett starkare streck uppenbarade sig på en sticka den 25:e samma månad.



Hur gammal var du och din partner då?
27 och 28.

I vilken vecka var du då?
3-4 tror jag.

Hur tog du det?
bra, tror jag. Har haft jättesvårt att ta till mig graviditeten denna gång av någon anledning.



Mådde du mycket illa i början?
ja, men bara några veckor, som tur är. Postafen hjälpte mig mycket.

Har du mycket halsbränna?
egentligen inte, nu på sistone som det börjat bli ett problem.

Är du känslig?
ja. Vet inte hur vi ska fortsätta se på Jane the Virgin eftersom jag får dödsångest av den säsong vi ser nu, till exempel. Är väl annars inte så känslig egentligen, bara min ångest som fått frispel denna graviditet.


en sådan här bild skickade vi till familjen vi inte kunde träffa personligen, för att berätta nyheten.

När kände du bebisens första sparkar?
sparkar kände jag kanske i vecka 20 eller något, diffusa liksom svepande rörelser kände jag från vecka 14-15.

Är du ofta orolig?
ja. Denna bebis beter sig inte alls som den förra jag bar på, tycker det säger allt.

Sparkar bebisen mycket?
ja, eller nja. Hen rör sig mycket men sparkar inte så mycket nu, tror det börjar bli trångt.


vi gick ut med vår graviditet på sociala medier med den här bilden.

Har du fått bristningar?
mestadels nog samma som jag fick med Tova, de har dock klättrat uppåt en del nu.

Har du foglossning?
alltså ja. Men. Inte så jättemycket. Jag jämför ju allt med sist och detta är ingenting jämfört med det.

Har du sammandragningar?
jag tror det, ibland blir det som ett tryck neråt samtidigt som det går en "varm våg" upp mot huvudet. Gissar att detta är sammandragningar.



Hur vill du att din förlossning ska se ut?
jadu. I detta läge har jag inga föreställningar. Inte som sist i alla fall.

Hur många ultraljud har du gjort?
fem. Först för att bekräfta graviditeten, sen KUB, strukturella i vecka 20, tillväxtultraljud i vecka 32 och sista ultraljudet i vecka 38.

Vet du vad det blir för kön?
japp.


blev överraskad med babyshower av fina vänner 12.01.2019.

Hur gammal kommer du vara när bebisen kommer?
28, för hen kommer i februari/mars och jag fyller i maj.

Vilka är dina favoritkläder?
typ tunika och leggings. Men helst går jag i endast underkläder.

Vad är din/dina favoriträtter?
hm. Lax gillar jag ju alltid, men tror inte jag haft något speciellt denna graviditet. Har ätit väldigt mycket apelsiner.


foto: Åsa Häggblom.

Vad är din/dina favoritdrycker?
mjölk. Dricker seriöst litervis med mjölk. Jag gillar egentligen inte ens mjölk.

Vad tycker du inte om i matväg?
smält ost i större mängder och ugnspannkaka, vi åt så mycket ugnspannkaka i början av graviditeten för det var cirka det enda jag kunde förmå mig att laga till middag. Föråt oss nog. Kommer aldrig vilja ha det igen.

Vilken sovställning är bäst?
ingen i det långa loppet. Jag kan inte ligga på rygg eller mage så är förpassad till att ligga på sida. Det blir en hel del vridande och vändande i och med att mina höfter börjar värka. Sover med min gravidkudde, så det hjälper ju lite i alla fall.

Övriga tankar:
nu är det två veckor till BF, men jag kommer förhoppningsvis inte behöva gå tiden ut. Redan är två hinnsvepningar gjorda i förhoppning att min kropp ska fatta hinten och självmant evakuera bebis. Det går lite trögt med det och jag börjar bli orolig för en eventuell igångsättning. Känns också konstigt att vi inom kort ska vara en familj på fyra personer, att Tova inte ska vara minstingen längre utan istället storasyster. Så skumt. Och så svårt att förstå.

Vecka 39.



under veckan som gick vaknade jag första gången denna graviditet av sura uppstötningar, gött. Tänkte mig att jag skulle slippa dem denna gång, men nej. Härligt att vara gravid. Nåja. Jag har haft en allmänt rastlös känsla i kroppen och varit så sjukligt trött på att vara gravid. Känns nästan som att jag skulle gå på övertid fast det är två veckor kvar till utsatt datum ännu. Fogarna värker lite mer och jag har svårt att sova på nätterna. Jag har tappat aptiten men är vrålhungrig nästan hela tiden, lite av ett dilemma. Kunde äta allt som finns hemma, men är liksom inte sugen på något.

vi har varit på ultraljud där allt såg fint ut, skulle Kringlan komma nu skulle hen väga runt 3200 gram (+/- 300 gram) enligt mätningarna (de som fortfarande tror att Kringlan inte blir lika stor vid BF som storasyster var när hon kom, kan ju jämföra med mätningarna här...). Doktorn kollade tappstatus och jag var då 3 centimeter öppen (kort, mjuk tapp), så hen gjorde en hinnsvepning. Eftersom jag har en "mogen" tapp behövde vi inte prata igångsättningsmetoder, det som finns i detta läge är att ta hål på hinnorna så vattnet går.
Hinnsvepningen gav inte supermycket resultat, förutom att en massa slem lossnade. Eh. Ja. Igår var vi in för ännu en svepning som hittills bara gett lite mer slem plus yttepytte lite blod. Så att. Känns som att det aldrig ska bli bebis av detta. På måndag ska ännu en svepning göras och kommer det inte igång då ska vi in på en bedömning för igångsättning på onsdag.

för varje dag som går närmare BF blir jag mer och mer nervös. Tänk om det inte kommer igång av sig självt nu? Tänk om jag måste bli igångsatt? Tänk om den igångsättningen slutar i ett akut snitt igen? Är jag dum i hela huvudet som inte bara planerat in ett kejsarsnitt direkt? Och så vidare, och så vidare i all evighet. Eller nej. Inte all evighet. Tills att Kringlan också vägen 4,5 kilo och verkligen inte kan komma ut av sig själv. Suck. Jag kan inte säga att jag känner mig direkt säker inför en förlossning i detta läge heller, men det hjälper ju lite att doktorn vi går till är så himla pepp på att detta ska gå bra. Hoppas hen har rätt.

jaha. Vi hörs väl om gravidstatus om en vecka igen då... Med vänlig hälsning Pessimisten.

37+5.



foto: Åsa Häggblom.

Vecka 38.



vecka trettioåtta! Kringlan är färdig för att klara livet utanför livmodern utan problem, jag har dock gjort en helomvändning och vill att hen stannar inne lite till. Jättekonstigt, hade aldrig denna känsla när jag väntade Tova, men då mådde jag cirka hundra gånger sämre också. I fredags var jag på besök till barnmorskan och allt ser bra ut, jag hade till och med gått upp lite i vikt! SF-måttet ligger på 36, vilket är lika som med Tova i samma tid. Min barnmorska tror dock ännu att denna bebis är mindre än föregående, så vi får se. På tisdag är det dags för sista ultraljudet!

annars då? Fortsätter med värmevallningar, tryck neråt och täppt näsa. Lägger till att jag på sistone måste gå upp och kissa två gånger per natt istället för en och en diffus värk mittåt ryggen. Sådant är livet, just nu i alla fall. Ska bli väldigt spännande att höra vad läkaren tror om storleken på Kringlan på ultraljudet. Tycker hen inte heller att det verkar vara en heffaklump? Vad händer med alla planer vi gjort då? Vi får se. Fortsättning följer...

. . .



jag är rastlös i kroppen, tänker att snart snart ska jag åka och hämta hem (det troligen högst ovilliga) barnet från dagis. Det är bra att hon tycker om att vara där, men jobbigt när hon alltid blir så arg när jag ska hämta hem henne. Kanske det ordnar sig med tiden, när hon förstår att hon får åka tillbaka nästa dag igen och allt inte är så nytt längre. I bakgrunden knäpper brasan i spisen och ute är det kallare än på länge. Jag funderar på kommande förlossning och hur tiden efter ska bli, känns konstigt att det inte är Tova jag ska vara hemma med heltid snart. Svårt att greppa. Samma sak där att jag inte riktigt greppat graviditeten än. Verkar vara väldigt verklighetsfrånvänd.

jag är inne i någon slags period där jag vill vara mycket själv men samtidigt emellanåt känner mig väldigt ensam. Det är paradoxalt, men vad ska en göra åt det? Jag vet inte. Orkar inte ta tag i något, fast jag ändå har någon slags ork i kroppen denna gång. Svårt. Allt är svårt. Känner mig frånkopplad från rötterna, som jag tänkt mig kunna luta mig tillbaka på denna gång. Det skulle inte vara så här, det skulle inte vara så svårt. Inget jag någonsin planerat har innehållit den sortens svårighet.

kanske det bara är nu, kanske känslan lättar när graviditeten är slut. Jag vet inte. Den som lever får se.

Vecka 37.



vecka trettiosju är här och ännu en milstolpe är nådd, från och med nästa vecka räknas Kringlan som fullgången och är därmed mycket välkommen ut ur sin nuvarande boning. Jag har haft en konstig vecka, det har varierat mellan att jag känner massor av tryck neråt och diffus värk i ländryggen till att vara som en vanlig o-gravid dag med väldigt (!) svullen mage. Jag är väldigt trött på dagarna, behöver helt klart en tupplur mot mitten av dagen - på kvällarna får jag dock ett uppsving i några timmar. Mot eftermiddagarna har jag nu börjat få värmevallningar så jag knappt klarar av att ha kläder på mig och om nätterna svettas jag som en liten gris. Kul.

helt plötsligt blev jag alldeles less på att vara gravid häromkvällen, fast det inte ens varit speciellt jobbigt denna gång (jämför jag med förra gången är ju detta som en promenad i parken, om jag säger så). Jag är ständigt täppt i näsan, är konstant kissnödig, har lite ryggvärk och fogarna gör sig påminda om jag anstränger mig, men annars mår jag ju som vanligt. Ungefär. Vem minns ens hur en mår "som vanligt" längre? Känns som att jag varit gravid i tre år, minst.



i appen kom den där rutan upp igår, om födslarna som kan ske i vecka trettiosju (den högra screenshot:en är från idag, därför skiljer de sig lite). Minns att jag förra gången blev lite exalterad av den, tänkte att "hon kan komma när som helst", men nu tror jag då inget sådant. Fick snällt vänta på igångsättning den gången - så varför skulle det vara annat denna gång?

sist hade jag dock exakt noll känningar av någonting, så där är det lite skillnad. Dock inget tydligt, så jag tror inte på det. Tror inte på något. Kommer det komma en bebis? Nja, jag tror inte det. Jag förstår ju att denna graviditet är på sluttampen, men det känns inte verkligt. Och att det skulle komma igång av sig själv? Högst otroligt.

ja, du kan ju ana hur less jag är, på hur jag skriver det här inlägget. Eh. Nåja. På torsdag är det besök på MVC igen och följande tisdag är det dags för sista ultraljudet. Tänker be om en hinnsvepning då, i alla fall. Inte för att det är så himla bekvämt och roligt, utan för att jag bara vill att något ska hända. Längtar efter att kunna sova på rygg igen.

Innan allt regnade bort.

Vecka 36.



trettiosjätte graviditetsveckan har inletts och jag har listat ut att jag numera räknas som "höggravid", tjoho tjohej! Igår var vi på besök till MVC och lyssnade på lilla hjärtat och sådant. Mina värden ser helt okej ut, inget alarmerande förutom att min vikt står och stampar, men så länge livmodern växer ska det vara okej. Och växer, det gör den - sist låg SF-måttet på 32 och nu låg det på 34 centimeter (med Tova i cirka samma vecka låg det på 35 centimeter men det där är ju inga exakta mätningar direkt, eh).

har till och från varit illamående mot kvällarna och är inte speciellt sugen på mat. Fogarna gör sig påminda så fort jag gör något mer avancerat än att sitta i soffan och emellanåt har jag så ont i ryggen att jag inte kan sova. Snark. Igår somnade jag sittande två gånger fast jag verkligen försökte hålla mig vaken, det är alldeles omänskligt så slut som jag är! Försöker hålla humöret uppe och tänka på att vi faktiskt är på slutspurten nu. Om två veckor räknas ju Kringlan vara helt färdigjäst, i alla fall! Enligt min app är det idag trettiofem dagar till BF, det är ju ingenting!

idag började min moderskapsledighet, hur som helst! Vad det i praktiken betyder för mig som varit hemma sedan 2016, är att jag får lite mer pengar ett tag, för moderskapspenningen är nästan dubbelt så hög som hemvårdsstödet jag får. Alltid något, alltid något. Annars är jag ju hemma all day every day ändå.


PS! Fortsätt gissa på Kringlans ankomst i detta inlägg, så jag har något att pyssla med på dagarna!

Tjugofemte januari tvåtusennitton.



idag avslutades en del av livet och påbörjades en annan. Jag gick på mammaledigt för andra och sista gången i mitt liv och Tova gjorde sitt första besök på dagis. Efter nästa vecka ska hon vara där fyra dagar i veckan så hon får lite stimulans under veckorna och denna trötta moder får vila. Välbehövligt för båda, skulle jag säga. Tova är som vanligt väldigt aktiv och jag är för tillfället ... inte det. Hon var väldigt nöjd med första besöket och ville verkligen inte att vi skulle åka därifrån, så det bådar ju gott för framtiden!

annars då? Jag börjar få problem att rymmas i gravidbyxornas muddar (chocken, verkligen...) och vill helst vila eller boa. Vi har i princip allt klart till BB-väskan, bara att packa i den och eh, ja, vänta. Jag som är så himla bra på att vänta! Tur, va?! Göh. Nåja. Lite känner jag ännu att det inte kommer komma någon bebis, så vi får väl se. Kanske hämtar ner och bäddar lilla sängen i helgen, då kanske det landar lite mer. Jag verkar ha en väldigt trög hjärna vad gäller detta.

nu: äta Tovas lunchleftovers till middag!

Fyra små på en liten stor.