Inlägg

Tillbaka till vardagen.

kid1
kid2
livet med barn i två bilder.

så blev det måndag, sjätte augusti och Samis semester tog slut. Slött. Så slött. En vänjer sig alldeles för fort vid en vardag där alla är hemma och allting känns enkelt. Nu mjukstartar jag verkligheten med att vara barnfri tills imorgon, Tova åkte till sin farmor och farfar igår. Känns väldigt underligt att vara ensam hemma. Alltså helt ensam. Vad hittar en på? Kanske en tar en tupplur? Jag vet inte.

i helgen fick vi äntligen regn och luften laddades ur, idag var det 16 grader när jag steg upp och det kändes faktiskt helt okej. Jag har stängt av luftpumpen och vädrar istället genom att ha fönstren öppna! En annan sommar hade det varit en självklarhet, men inte denna. Nu har det gällt att vara snabb i dörren så en inte släpper in värmen, eh.

jag tänker väl inte välkomna hösten riktigt än, räknar augusti till en sensommarmånad. Höst blir det först när maneterna kommer, för då slutar jag simma. Vill inte simma med dem, tycker de är lite obehagliga. Dessutom obehagligt lätta att råka göra sönder. Sådant vill jag inte pyssla med. Nåja, nåja.

nu rullar vardagen igång igen.

Ända in i ångorna.

fmenk

har precis knäckt en kall Muminläsk (ja, vad trodde du?) och satt mig framför datorn. Hade lust att göra något. Men eh. Jag vet inte exakt var jag ska lägga den lusten. Ögonen är trötta och hjärnan slö. Så är det, så blir det. Värmen gör mig tokig och jag är upp och spökar i mina egna svettångor (TMI?) varje morgon runt 05. Är verkligen inte bygd för detta klimat. "Du får inte klaga på värmen!", eh jo. Detta är mitt lilla liv och där klagar jag på exakt vad jag vill. Så att.

nöter en del på soffan när det är så varmt, finns inte mycket jag kan sysselsätta mig med inomhus och det går inte att vara ute. På fredag ska det bli svalare, läste Sami någonstans. Hoppas det stämmer. Är trött på att ständigt klibba och saknar att kunna andas.

jaja, nu ska jag ta min trista attityd av Internet. Tja!

Under ytan.

uy1
uy2

det har varit nästan outhärdligt varmt den senaste veckan, över 30 grader. Vi kör kyla i pumpen i huset, går inte att leva annars. Sovrummet blir till en fuktig kuvös om vi inte har fönstren öppna på natten, får bjuda myggorna på blodbuffé. Allt för att överleva. Har ändå så mycket blod i kroppen, kan bra avvara några milliliter per natt. Eh. Jag är så trött. Tog om mina sköldkörtelprover och de visade att mitt TSH är för högt, så kan ju vara en förklaring. Apropå blod, alltså. Snark. Alltid är det något. Snark, snark, snark.

nåja. Orkar inte tänka på det just nu, tänker mest att vi haft en fin vecka förra veckan (trots att jag tagit några tupplurar per dag på soffan och vissa dagar varit mer död än levande) och att vi har en fin vecka att se fram emot. Så. Ja. Biter ihop. Ska definitivt prata med min läkare, oroa dig inte. Det blir ju inte bättre att blunda och låtsas att problemen inte finns. Ju. Hur lockande det än skulle vara.

nu måste jag nog gå ut och se till att Sami lagar sig in, börjar definitivt bli dags för kvällsmat!

Keep them going down now, let them drown.

darklight
blum

jag verkar ha glömt hur en gör, när en delar med sig av sig själv och sitt liv. Allt dör ut. Kanske inte så konstigt ändå, då jag vant mig av vid impulsen att dela varje ögonblick. Istället verkar jag hålla allt för mig själv, sparar det till de analoga albumen (som jag aldrig gör). Jag vet inte. Kanske det inte har dött, kanske det bara tar en paus. Väntar på bättre tider. Möjligen. Vi får väl avvakta en stund, se om tiderna blir något bättre?

jag är ogenomträngligt trött just nu, hade en bild om att jag skulle stiga upp tidigt under Samis semester för att pyssla själv en stund. Dricka mitt kaffe utan stress, men så blev det inte. Sami och Tova stiger upp före mig och drar upp mig efter någon timme. Detta måste vända, blir till ingenting. Ångesten kommer krypande och jag orkar inte ta vara på den nu. Når den mig kommer den troligen att sluka mig hel. Nåja, nåja. Sådant pratar vi ju inte om.

brände halva ansiktet i solen förra helgen, Harvey Dent-style (lätt överdrift, reds. anm.), nu flagar det bort. Ansiktet, alltså. Slarv. Sådant slarv. Glömmer mig hela tiden och gnider mig i pannan, vilket resulterar i ännu mer flagande. Aldrig förut bränt mig så här och planerar definitivt inte att göra det igen. Ja. Hm. Det var väl ungefär det här jag lyckades klämma ur mig idag. Eh.

är det något du skulle vilja att jag skriver om?

Midsommarafton och midsommardagen.

ma1
ma2
ma3
ma5
ma4

midsommarafton inleddes av att barnet vaknade 07:10. Efter frukost hann vi precis såga ner några björkar för att löva trappan innan det började storma, sedan spöregnade det och blåste ungefär hela dagen. På grund av sjukdom hos våra vänner, tillbringade vi vår midsommarafton hemma med lilla familjen, åt tårta och grillade. Väldigt fin dag, trots allt!

md1
md2
md3
md4
md5
md6

nästa dag, midsommardagen, inleddes 06:30 av morgonpiggt barn. Igen. Snark. Nåja. För dagen hade vi en utflykt till Tovas mormor, morfar och morbror på Äppelö planerad. Barnet passade på att vila ungefär hela färden i bilen, se skeptisk ut medan vi åkte båt och sedan var hon på sitt allra mest charmerande humör (största delen av dagen)! Vi åt god lunch, tårta och gick på olika typer av upptäcktsfärd. Tova plockade, i vanlig ordning, blommor och blev väldigt glad över smultronen som växte lite här och där!

Vykort från en sommardag.

sg1
sg2
sg3
sg4
sg5
sg6
sg7
sg8
sg9
sg10
sg11
sg12

i söndags gjorde vi en liten familjeutflykt till en av de närmaste holmarna, Tova var väldigt nöjd över turen - det fanns massor med rolig mossa och spännande stenar att peta på. Dessutom såg vi både andra båtar och massa fåglar. Vi gick runt holmen och sedan åt vi picknickmat och svalkade fötterna en stund, innan det började blåsa upp och vi styrde kosan hemåt igen. Bra tur!
10/10 skulle göra det igen!

Press pause || .

twosiez

jag väntar på Samis semester, känns lite som att jag väntar på allt livet ska börja. Har allt sådant jag vill göra på paus tills han är ledig och kan avlasta mig. Lever i tvåårstrots från morgon till kväll just nu och jag orkar inte hitta på något att göra, när jag ändå vet att det inte kommer mottas bra av barnet eller att vi ändå måste avbryta snabbt för det urartar. Jag är så trött nu igen, känner mig utmattad redan när jag stiger upp på morgonen (nej, från det att jag tvingas upp av morgonpepp barn som ropar "mamma komma häääär!" och blir argare och argare för varje sekund jag drar mig i sängen).
Borde ta mig i kragen och ta mina sköldkörtelprover, de är inte kollade sedan i februari och då fick jag inte tag på min läkare, så vet inte vad provsvaren sa. Måste ju varit okej vad läkaren anbelangar då hen inte försökt kontakta mig igen. Musten rann ur mig, orkar inte hålla på när jag ändå inte känner att jag får hjälp. Men ja, kanske dags att ta nya prover. För att det ska fungera praktiskt för mig, måste jag ändå vänta tills Sami har semester. Och då har väl läkaren semester också. Snark. Rent ut sagt. Borde finnas en barnhage en kunde lämna sina barn i för att ta prover på sjukhuset.

så, jag får ha kvar mitt lilla liv på hyllan i cirka tre veckor till. Börjar kännas aningen klaustrofobiskt, men vad gör en inte för eh konsten. Om cirka tre veckor, dock. Då. Då ska jag leva. Jäklar i min lilla låda, vad jag ska leva. Promenera och simma och dricka kaffe och ligga i hängmattan med en bok och sova och jag vet inte ens allt. Jag längtar!

Strömmingspilke.

st1
st2
st3
st4