Inlägg

Stole me a dog-eared map and called for you everywhere.

f2
f1

Låt oss prata om graviditeten, då.

15220

i vecka 12 ploppade det fram en mage som inte riktigt gick att dölja och jag tycker egentligen inte att det hänt så mycket storleksmässigt med kulan sedan dess, den har klättrat uppåt några centimeter men det är väl ungefär allt. Nu är jag redan lika stor som i vecka 25 förra gången och har dessutom varit det ett tag. Nåja. Sådant är livet. Gissar att magen liksom lite "mindes" hur den skulle göra den här gången. Kanske det jämnar ut sig om några veckor.

hittills i graviditeten har jag gått från att bara vilja ha ost, bacon och pizza till att må dåligt bara jag tänker på de tidigare nämnda grejerna (undviker nu att läsa det jag skrev då bara orden får det att vända sig i magen). Jag har spytt och varit som en zombie under några veckor, kunde bara laga mat som varken luktade eller smakade någonting ett tag - är väldigt trött på ugnspannkaka i nuläget, eh. Mitt i allt, för några veckor sedan, så vände det och jag slutade må illa! Jag kan numera även ta en värktablett då och då utan att behöva evakuera den direkt.

det som är värst just nu, är ryggen. Jag fick ont i ryggen när jag väntade Tova och det har inte gått över helt emellan, trots träning, massage och naprapatbesök. Ska söka mig till osteopat på MVCs inrådan, för så här kan jag inte ha det. Ryggen gör så att jag inte kan somna på kvällen och inte kan somna om efter nattliga toalettbesök. Jag har lite känningar i fogarna också, sedan förra veckan, så försöker att röra mig så fog-vänligt som möjligt här hemma. Inte helt lätt i sällskap med 2,5-åring.

v21_blogg

igår gick vi in i vecka 21 och därmed har halva graviditeten passerat. Tycker det går så fort samtidigt som det känns som att jag varit gravid i en evighet. Jag har lite halsbränna om jag ätit feta, starka eller söta saker men hittills har jag inte behövt ta någon tablett mot det. Äntligen har jag börjat känna tydliga rörelser inifrån! Har känt något diffust ett bra tag, men inte riktigt så som jag mindes det från sist - dock förstår jag ju att hen i magen har mycket mer plats än föregående inneboende hade, så kanske inte så konstigt ändå.

nästa vecka ska vi på det strukturella ultraljudet!

Två och ett halvt år.

2komma5

tänk vad stor du börjar bli, min lilla pratkvarn ♥

I could burst a million bubbles.

bub

Oktober och jag håller din hand för hårt.

mush

det är måndag, det är oktober och jag får inte längre plats i min höstjacka, magen trycker obekvämt mot dragkedjan. Mörkret smyger sig på tidigare och tidigare och kylan ligger i luften. Än har inte träden ändrat färg eller släppt sina löv. Snart. Snart kommer höststormarna och högvattenskvalp upp över badbergen. Min kropp är fylld av känslor jag inte riktigt kan greppa, jag orkar faktiskt inte ens försöka. Jag är arg. Jag är besviken. Jag är frustrerad. Jag är utmattad. Jag är uttråkad. Vad adderar det upp till? Vad är orsaken och vad kan hjälpa? Jag vet inte. Jag orkar inte gräva och nysta. Jag tänder ljus och blickar framåt, hela tiden framåt. Blicken mot horisonten, den kyliga luften ner i mina lungor. Fokusera på något annat. Fokusera på sen. Att leva i nuet är inte ett alternativ just nu, inte för mig. Jag fastnar. Klibbar fast i tankesnurror som inte hjälper mig framåt, jag fastnar i kletiga trådar som jag inte kan ta mig loss från. Som en fluga i ett spindelnät sitter jag fast och kan bara vänta på att förgöras och slukas upp av ångestdjuret i mitt hjärta. Visst bor du kvar, djuret? Jag misstänker att jag inte slipper dig. Inte ens i mitt nuvarande tillstånd. Blicken stadig, framåt. Sen.

nu låtsas jag inte om djurets glimmande ögon i de mörka hörnen.

Svampplockargänget i Bussöskogen.

sv1
sv2
sv3
sv4
sv5
sv6
sv7
sv8

idag begav vi oss ut i skogen direkt efter frukost. Sami hade fått för sig att vi var friluftspersoner och skulle plocka kantareller, spännande! Min rygg började värka cirka femhundra meter in på promenaden och solen låg på, så vi - som inte fick sitta i bärstol - svettades ymnigt. Några kantareller hittade trots allt (Tova satt på Samis rygg och ropade "SVAMP" när hon hittade någon) och vår lilla utflykt tog oss till stranden, där Tova plaskade och ritade i sanden och vi åt färdkostäpple innan det var dags att gå hem igen. Så klart följde Elvis med på vår utflykt, han älskar att promenera i skogen. Knaskatt.

Skördefesten 2018.

sf1sf2sf3sf4sf5sf6sf7sf8
sf9sf10sf11

alternativ titet: Tova och pappa på utfärd.

i helgen var det skördefest och öppna gårdar på Åland. För en gångs skull hade vår lilla familj möjlighet att gå all in på skördefestandet under lördagen! Vi började på Haga Kungsgård, där vi åt lunch och kikade omkring. Därefter åkte vi till Karl-Ers gård och vidare till Marskogens Lamm. Den yngsta i familjen hade fått slut på energi vid det laget, så besöket blev kortare än vi tänkt oss. På vägen hem åkte vi till Utgård och åt skördefestens bästa mat - hamburgare med chilibearnaise! Var så gott så jag köpte en med mig som färdkost (dock fick den inte plats i magen, så Sami fick offra sig och äta halva, stackare). Till Utgård hade Tova tydligen hunnit vila upp sig och var på sitt allra soligaste humör, vilket avslutade vår skördefest på bästa sätt!

Sjuttonde veckan.

tänker hela tiden att jag har skrivit mer om denna graviditet än jag gjort. Många mentala inlägg har jag skrivit, i alla fall. Eh. Jag är trött, hungrig och illamående. Det är mitt liv. Och! Kissnödig. Inte att förglömma kissnödigheten. Natten till igår hade jag huvudvärk som gjorde att jag spydde och spräckte små, små blodkärl i ansiktet. Kul. Nåja. Försöker att inte jämföra med när jag väntade Tova, men det är ju inte så lätt. En kan liksom inte vara gravid för första gången med andra barnet, även om det är en annan liten individ som residerar i magen. Jag tänkte vänta till vecka 21 för att göra de här "klassiska" veckoinläggen, en fix idé möjligen. Bara tre veckor kvar tills dess. Det är så konstigt med tiden, tycker det går så långsamt men samtidigt springer veckorna iväg?

v17
foto: Sami.

ja, vi är alltså i vecka sjutton nu och jag känner minimalt med rörelser och drömmer hemska drömmar på nätterna, under de få sömntimmarna jag lyckas få till, alltså. Magen har gått från att vara en säck till en bulle (mycket bra förklaring, väldigt stolt över den, eh) och jag känner mig rätt fin. Håret är snällt - de få gånger jag inte bara har det i en knocka mitt på huvudet på grund av nacksvett - och mjukt, hyn är helt bra och magen är fin. Trivs mycket mer med det kroppsliga denna gång, vill framhäva magen istället för att gömma bort. Sådant. För det mesta glömmer jag bort att jag ens är gravid, har bara något konstigt obehag för mat och lukter just nu. Eh. Hjärnan hänger inte med.

undrar när det kommer bli greppbart att jag faktiskt är gravid denna gång?