Inlägg

Visar inlägg från maj, 2019

Tre månader.


Mammakroppen
jag skulle väl säga att jag är tillbaka till normalläge, förutom att min förbaskade svanskota fortfarande värker efter förlossningen. Jag behöver träna upp musklerna och konditionen igen men what else is new, liksom? Jag har varit på efterkontroll och fått OK-stämpel, så enligt det ska det väl vara "som det ska".

Hormonerna
... har väl lagt sig till en del, svettas dock som en idiot hela tiden. Hade ett par veckor där i början då jag hade ångest och grät alla kvällar, för det kändes så svårt att räcka till för alla som behöver en del av mig.

Amningen
amningen fungerar hittills denna gång, och det känns så bra! Älskar att mata Liv alldeles gratis och inte behöva fundera på doseringar och milliliter. Jag friammar så har ingen aning om hur ofta eller hur mycket hon äter, men hittills går hon fint upp i vikt och känns nöjd allt som oftast.

Tiden
tiden springer förbi mig i superfart och jag hinner inte med något. Tror det är annorlunda denna gång, då jag redan har ett större barn och inte kan ge fullt fokus till lillasyster. Det känns som att dagarna går så fort, men samtidigt brukar jag och Sami fundera hur Liv inte är äldre, för det känns som att hon alltid varit med. Hon borde ju vara minst ett halvår!

Sömnen
... tycker jag är helt okej. Som en kan vänta sig, alltså. Liv sover i sin egen säng bredvid vår och äter 0-3 gånger under natten utan någon vidare rutin. Det värsta är att Tova just nu vaknar mellan 05:30 och 07 alla dagar. Hon tar ingen hänsyn till att jag och Liv precis lyckats somna efter en matpaus.

Kreativiteten
ha. Vilken kreativitet? Den hann inte komma tillbaka efter den förra bebisen. Allt jag gör är att stressa runt och städa för att inte få psykbryt (för att nu använda ett uttryck som jag inte hört sedan 2005) i livet. Jag städar, tvättar, hänger tvätt, lagar mat, plockar undan efter mat, torkar efter toalettbesök, byter blöjor, ammar, torkar spya och sedan är det dags att gå och lägga sig igen för att orka med nästa dag. Gissar att det är så de är, småbarnsåren. Räknar med att få mer tid för egna intressen om några år.


Bebisen
Liv är en väldigt trevlig person att ha att göras med under dagarna, förutom när hon inte lyckas vila ordentligt under dagarna. Hon jollrar och skrattar och bubblar och viftar. Dessutom har hon redan ett tag vänt sig rygg-mage och vice versa. Det bästa hon vet är att någon håller i henne så hon får stå, hon är väldigt stadig i kroppen! Alldeles nyligen har hon upptäckt sina händer och fötter och kör fingrarna så långt ner i halsen så hon kväljs cirka var femte minut.
Hon tycker om människor mer än leksaker och det är helt klart att mamma är hennes favoritperson! Just nu övar hon på att sikta och ta tag i saker - som hon kan stoppa i munnen, helst mammas eller storasysters fingrar. I veckan invigde vi storlek 68, hon börjar bli stor nu, lilla lillasyster Liv

En majkväll.

Tuffaste Tovan.