Inlägg

Sådant som skaver.

jag har ett gruskorn under skinnet, kanske någonstans mellan kroppen och själen. Det river och kliar men jag blir liksom inte kvitt det. Jag behöver skriva om det, för jag behöver ventilera. Om än ut i den tomma rymden, ut i ett ansiktslöst Internet. Tror jag. Men jag har inte tiden. Inte just nu. Jag tar mig heller inte tiden, för jag har inte orken. Du vet. Det är ingen vidare cirkel. Den är inte hälsosam. Men jag ska. Snart. Jag ska berätta om när vi flyttade ut två veckor för att underlätta för Samis byggande. Jag ska berätta om oron i bakhuvudet. Om nätterna som ingen minns egentligen. Sen. Jag ska. För jag måste.

Första födelsedagskalaset.

Tolv månader - Ett helt år!



så kom dagen - den stora födelsedagen!

I ett år har vi haft detta lilla solsken i vår vardag ♥ även om hon fortfarande hackar alla nätter och kan bli lite gnällig mot 18 på dagarna så är Liv den gladaste person jag träffat. I henne verkar det till 90% bo skratt. Hon tycker om att titta i böcker nu (inte bara att äta dem...), vill ofta komma upp i famnen för att mysa en liten stund, älskar att hämta Tova från dagis och när pappa kommer hem på kvällen. Katterna är bästa underhållningen, näst efter storasystern. Liv har på något vänster kopplat ihop att leksaksmuminpappan är samma person som på en tavla vi har på väggen, hon brukar leta upp leksaken, gå till tavlorna och peka på den med muminpappan på och säga "pappa!", lilla gull! Mer och mer mys delar Liv ut, en kram här och en öppenmunspuss där, det är så roligt för hon visar verkligen vem hon tycker om genom kroppskontakt ♥

åtta tänder har ploppat fram i munnen på henne, men jag som var orolig för att amma ett barn med tänder har kunnat slappna av. Hittills har hon råkat bita mig kanske tre gånger och de har alla varit i misstag, då hon somnat och liksom glidit iväg mot drömmarna. Ja, ammar gör vi ännu. Ganska mycket nattetid men ganska lite dagtid, då slänger jag mest fram tutten när hon ber om den. Hon är duktig på att plocka i sig vanlig mat, korv och kyckling är favoriterna.

nu har Liv blivit bättre på att gå utomhus, även om det ofta stular ikull (på ren åländska, alltså ramlar omkull, snubblar) så kommer hon längre och längre bitar innan hon ramlar och när hon ramlat så kan hon ta sig upp själv igen. Hon tycker om att vara ute, men i ärlighetens namn är vi faktiskt orimligt lite utomhus för tillfället, för jag orkar inte. Nåja. Det blir väl bättre, det med, snart. Hon dansar mycket om dagarna, ibland gör hon musiken själv med olika leksaker, ibland lyssnar vi på musik och ibland räcker det att jag kokar vatten för att hon ska få dans i benen - och så hon dansar! Många moves som verkar sitta naturligt i hennes höfter!
Leksaker hon drar sig till är bilar, bollar och dockor. Har hon inte tillgång till bilar som sådana, låtsas hon ofta att till exempel klossar är bilar. Det mesta kan var en bil om en kör fram och tillbaka med det och brummar!

ännu har hon inte börjat prata så mycket, men hon förstår desto mer! Säger jag "nu ska vi äta" går hon direkt till sin matstol och försöker klättra upp, säger jag "nu ska vi byta din blöja" så kommer hon med till skötbordet och "vi ska hämta Tova" / "nu ska vi åka till dagis" får henne att snabbt gå till ytterdörren, så hon är redan väldigt duktig på att följa uppmaningar, kan jag säga!

så mycket som hänt under detta första lilla år, jag ser fram emot att se det som kommer framåt ♥

Elva månader.



idag fyllde Liv en månad ifrån ett år, eller ja, elva månader. Hon utvecklas i en rasande fart och vi har svårt att hänga med! När hon var nio månader började hon ju gå, två månader senare småjoggar hon fram, hon är inte stilla många minuter i sträck medan hon är vaken utan har hela tiden en massa pyssel för sig, bäst tycker hon det är att hänga med storasyster - även om det ofta resulterar i bulor och blånnor för hennes egen del...
Hon äter vanlig mat bättre och bättre och har också börjat dricka lite vatten till maten. Nätterna är fortfarande kaos, men dagtid är hon fortfarande en nöjd och glad liten person. Nu har jag märkt hur pass mycket hon förstår när jag pratar med henne, hon hjälpte mig sortera tvätt en dag och när jag bad henne hämta en socka som låg en bit bort, så hämtade hon den och gav den till mig?! Jag blev mycket förvånad och imponerad.
Talmässigt är hon ju nästan aldrig tyst, utan bubblar på mest hela dagarna med en massa som jag inte förstår. "Mamma", "pappa", "dä", "titta" och "Eljs" (= Elvis) säger hon ofta. Tyckte dessutom hon sa "apa" härom dagen! Sju tänder har hon fått och jag ser redan nästa tand ligga under ytan i tandköttet. Hon har så bråttom!

Idag har vi bott ihop i tio år.





ja, som rubriken säger så var det tio år sedan Sami och jag flyttade ihop. Då i en gammal lägenhet i stan, med våra grejer från respektive föräldrahem, nu i vårt eget hus med gemensamma saker och en plan framåt. Känns som det var två år sedan vi flyttade ihop, eller som att vi aldrig skulle varit ifrån varandra. Sjukt det där med tid. Beslutet att bli sambos har jag i alla fall aldrig ångrat, jag älskar att få spendera alla dagar med dig, Sami ♥

Tio månader.



tyckte jag hon var svår att fotografera till förra månadens inlägg...

nu har vi klarat av Livs första jul! Eller klarat av och klarat av, det gick bra! Sedan sist har Liv börjat gå och ställa sig upp själv, i den ordningen. Hon började lite smått i början av december och för varje dag har hon gått mer och mer och varit stadigare och stadigare! Hon är väldigt snabb redan!

hittills har inga fler tänder kikat upp, men hon dreglar rejält just nu så vi får väl se. Sömnen är riiiiktigt dålig på nätterna. Vi sover maximalt 1,5 timme i sträck. Dagtid kan hon sova 2 timmar vid ena vilan i alla fall. Hon har börjat peka på saker och tillkallar vår uppmärksamhet genom att säga "däh!" när hon pekar. Vi kämpar på med den fasta maten, för jag vill snart trappa ner amningen på grund av mitt psykiska mående. Vi får se.

Bakom kulisserna | Julkort 2019.



alltså sorry not sorry, vilka STÖRT gulliga ungar jag har?!