Den kreativa klätterkatten.

igår hörde jag ett dunkande metalliskt ljud på ena väggen, när jag tittade ut genom fönstret såg jag Elvis - i full färd med att klättra upp på hustaket via stegen, som en liten människa, mitt på stegen. Framtassarna på stegpinnen högre upp och baktassarna på den lägre ner. Så fjädrade han av med baktassarna och hoppade uppåt i en väldig fart, fångade stegpinnarna med framtassarna. Som tur var tappade han farten innan han kommit ända upp på taket. Ja, inte tur för honom, men tur för mig. Hade verkligen inte velat ha ner honom i huset via skorstenen. Bilderna nedan tog jag som hastigast, tyvärr hann jag bara få med när han föll. Hans klätterteknik var lite av ett skådespel. Han är nog lite speciell, han där katten.

Nu ska världen räddas,
allting trasigt ska bli helt.

inredningstidningar och lilla my
bilderna representerar min vardag ganska bra, jag drömmer om att inreda vårt hus och dricker kaffe.

tredje mars och utanför fönstret ser det ut som tredje november. Jag sitter insvept i min rosa morgonrock från tidigt tvåtusental och funderar på livets alla framsidor och baksidor. Tänker på prestationsångesten och svårigheterna att gå bland andra människor. Kanske det är därför jag har haft så lätt att gå min egen väg, för att ingen annan är där? Kan vara så. Försöker få kontakt med olika ställen utan att behöva ringa dit och planerar ändå att träffa andra, kanske imorgon. Jag har så mycket jag borde göra och ingen annan att göra det med än mig själv. Åh. Jobbigt.

The Curse of the Were-Rabbit.



när Sami och jag kom hem från bygget i lördags skulle vi se på film, men nedladdningen av den vi tänkte se från början krånglade och drog ut på tiden. Istället för att sitta och vänta medan vi rullade tummarna eller grävde efter navelludd, satte vi igång Netflix och startade en film vi skulle se på "en stund, tills den andra är färdig". Det slutade med att vi tittade klart på filmen ovan och sedan gick och lade oss. Bra film, barnvänlig men med inbakade vuxenskämt på vissa ställen.

Sju år av mars.

så blev det mars, i år igen. Känns bra att jag klarade mig genom de mörkare månaderna på året utan att sjunka ner i superdeppigheten det här året. Tänkte att vi skulle kika på mina tidigare mars:ar, från och med tvåtusenåtta. Om du klickar på årtalen i texterna nedan, kommer du till respektive års mars-blogginlägg. Here it goes:


2008

var sjutton ännu i två och en halv månad, ungefär. Dagtid gick jag andra året på Media och kommunikationsprogrammet vid Ålands yrkesskola. Gick på bilskola efter vanliga skolan och lärde mig trafikregler och att få bilen att hållas i rätt körfält. Kvällstiden ägnade jag åt Bilddagbokande och skapandet av underliga bilder och texter.


2009

gick tredje året på MK och började bli väldigt skoltrött. Försökte göra det mesta av dagarna genom att fotografera det mesta och hänga med min dåvarande bästis. Var olyckligt kär i någon som tog mig för given och väntade att han skulle ringa men han ringde inte. Hade ett bottenlöst ångesthål i magen och försökte stänga av känslorna.


2010

hade flyttat hemifrån och jobbade på Mariehamns stad. Bodde ihop med Sami och försökte få vardagen på plats. På fritiden promenerade vi mycket och placerade ut små figurer i stan så andra skulle bli glada. Huset vi bodde i var väldigt dåligt isolerat och grannarna ovanför spelade piano dagligen = nerverna gick till trasor.


2011

bodde kvar i lägenheten och kände mig instängd. Hade skaffat vår andra kattunge och umgicks mycket med min dåvarande bästis, discobowlade, gick på loppis och fotopromenader. Sökte jobb, filade på CV och fixade bilder till album. Var arbetslös men ändå utmattad och hade svårt att hitta på orsaker att stiga upp ur sängen.


2012

var arbetslös igen och fortfarande bosatt på Ålandsvägen 15 B. Hade fått erbjudande att flytta till ett litet hus utanför Mariehamn och var hemskt ivrig men vågade inte hoppas på det riktigt än. Sov annars dåligt och städade hemma under ungefär all min vakna tid. Emil kom ofta över på kaffe efter skolan och det var höjdpunkten på min dag (förutom att Sami kom hem, såklart). Längtade efter våren och nostalgiläste gamla dagböcker. Tappade kontakten med nära vänner det här året.


2013

bodde fem månader i stugan utanför Mariehamn innan hyresvärden gjorde så att bägaren rann över. Stugan hade alltså verkat lite för bra för att vara på riktigt och det visade sig också stämma. I mars 2013 bodde vi därför i en stuga i Eckerö. Stugan hyrde vi av mina farföräldrar och trivdes hemskt bra. Jag praktiserade på Ålands museum och trivdes även där. Påskpysslade med några vänner och tänkte att jag nog hade mitt liv under kontroll just nu. Bakade och pysslade mycket hemma på min lediga tid. Hade nästan ingen kontakt med vänner alls detta år.


2014

hade börjat bygga hus på Stenudden och flyttade därför till Södersunda för att inte behöva köra bil sammanlagt närmare tre timmar om dagen i tur och retur dit. Hade för några månader sen tagit mig i kragen och berättat för den som jag trodde var min bästa vän att jag kände att hon tog mig för given. Hon svarade med att hon "inte visste vad hon skulle säga" och "det är sådan jag är och det kommer nog aldrig att ändras". Jag var fruktansvärt sårad och besviken och trodde att hon skulle ångra det hon sagt och säga "förlåt, det var inte meningen att såra dig" eller något liknande. Det gjorde hon inte. Vi hade en ristalka på tomten och såg stor förändring med små medel. Jag jobbade heltid på en myndighet och kände ibland att jag inte hann med att leva mellan jobbet och sömnen.

Den första mars.

bussösund

igår, söndag, agerade jag allt-i-allo på bygget, hade hemskt ont i kroppen efter gårdagens bravader. Mot eftermiddagen stack Emil in näsan i stugan där jag vilade efter kaffet. Vi gick på en promenad till byns mark och kikade i skogen ovanför oss, när jag klättrade över taggtrådsstängslet för att komma upp på vägen igen tappade jag balansen och ramlade på rygg i slow motion, Emil skulle fånga mig och tappade själv balansen och åkte ner i diket. Min första tanke: "HUR GICK DET FÖR KAMERAN?!". Det gick bra, filtret fick något litet hack i metallen men annars mår de bra efter omständigheterna. Emil mår också bra. Ehe. Hade någon sett oss skulle de nog undrat vad vi riktigt höll på med för uppvisning.

Den sista februari.

su1
su2

här är huset som ska bli vårt framtida hem och där i dörröppningen står killen som ska bli min framtida make. Jo. Allt ser ut som tidigare. Det vi håller på med nu syns tråkigt lite på utsidan och det som är tråkigast med det är att det inte kommer synas senare heller. Roligare att såga ner/sätta upp väggar och sådant, det syns ju i alla fall!

su3
su4

den senaste framgången på bygget är att vi dragit ungefär hälften av vattenrören i golvet, sen tog rullen slut. Blir troligtvis klart under denna vecka och då kan vi snart, snart lägga fast allt golv! Efter det är det inte långt ifrån att vi kan börja gipsa och spackla och slipa och sådant där som man faktiskt ser skillnad på! Det här grovgörat måste ju göras först ändå.

Vid frukostbordet.

h: "kan du laga en smörgås till mig? Jag haschtaggar."

Serietips: M och N.



Mad Men

"a drama about one of New York's most prestigious ad agencies at the beginning of the 1960s, focusing on one of the firm's most mysterious but extremely talented ad executives, Donald Draper."

blir så arg på all mansgrisighet i den här serien, men ändå tycker jag den är helt okej att titta på. Lite väl mycket drama-drama. Gillar: att det handlar om en reklambyrå, hur det är filmat, kläderna, frisyrerna och bilarna. Gillar inte: Don Draper. Typ så.





Medium

"suburban mom Alison Dubois attempts to balance family life with solving mysteries using her special gift. The dead send her visions of their deaths or other crimes while she sleeps."

Medium är som Ghost Whisperer light, det är lite annorlunda tänk när Alison måste sova för att se de döda, men annars ganska likt. Stör mig ibland på att både Alison och hennes man viftar bort hennes drömmar som "bara drömmar, alla drömmer" när de vet att hon drömmer verklighetsbaserade drömmar. Så frustrerande.





Midsomer Murders

"a veteran DCI and his young sergeant investigate murders around the regional community of Midsomer County."

eftersom jag gillar Cluedo är det väl inte så konstigt att jag gillar Morden i Midsomer, som serien heter på svenska. Det är: småstad, mord, grannar som aldrig berättar hela sanningen och en person med svarta läderhandskar.





Miss Marple (eller Agatha Christie's Marple)

"an elderly spinster living in the village of St Mary Mead helps her friends and relatives solve mysterious murders."

Miss Marple och Morden i Midsomer är rätt lika till sättet, det finns ett antal personer på en plats, ett mord inträffar och någon av människorna på platsen är skyldig men ingen berättar hela sanningen.

IMDB.




New Girl

"after a bad break-up, Jess, an offbeat young woman, moves into an apartment loft with three single men. Although they find her behavior very unusual, the men support her - most of the time."

jag trodde inte att jag skulle gilla New Girl, tänkte att det skulle vara lite som "snygg tjej flyttar in hos tre killar och de blir alla förälskade i henne". Typ. Så är det inte. Det är roligt och knasigt och Jess beter sig faktiskt som en riktig tjej i de flesta situationerna. Avsnitten är pinsamma och verklighetstrogna och jag har faktiskt skrattat högt åt vissa saker. Se!


Tredje koppen kaffe.

kafs

sitter och väntar på att Sami ska komma hem från jobbet. Han slutar halv fem, men jag tänker att det alltid är bra att vara i tid med allt. Idag är det fredag och två veckor har gått sen jag gick på min eviga semester (överdrift, 30 dagar har jag att ta ut och sen tar förmodligen den eviga semestern vid, obetalt och underbar...) och imorgon är februaris sista dag. Va? Hur gick det till? På söndag är det den första mars och jag längtar efter våren och solen och blommorna. Har redan gått och kikat efter livstecken vid huset, men nej. Ingenting än. Får väl försöka ha lite mer tålamod. Hm. Låter ju som jag.

hörni, ni som läser min blogg via bloglovin' - kommer mina inlägg upp i ert flöde? Det krånglar nämligen supermycket för mig och jag kan inte se senare inlägg än det här på min bloggs "profil". Om det är så att de inte kommer upp i flödet måste jag kontakta supporten. Igen. Tänker att om ingen skriver att de ser mina inlägg måste jag utgå från att de inte kommer upp, eller?

Med orange hår.

orange

jag försökte rita något i förrgår, men det blev till ingenting mest. Försökte och försökte och ingenting blev bra, så tog jag en paus på någon timme och testade få till något som liknade på något och teckningen ovan tog form. Lite skev och lagom oplanerad med tekniken (brukar bara göra linjer med tusch och resten med akvarellpennor men det glömde jag tydligen bort) och så, men jag är nöjd. Tack, kära vänsterhand, att du inte gett upp helt!