Dagen då det vände.


tror förbanna att jag håller på och frisknar i på riktigt nu. Har duschat för en stund sen och efter det var jag ner till postlådan en sväng utan att bli söndersvettig. Tjoho! Förutom att det brusar i öronen och näsan ännu är täppt mår jag helt okej. Finfint. Då blir det jobb på morgondagens agenda ändå, så tusans skönt. Avskyr att bara dega runt hemma, avskyr att vara sjuk. Ska fortsätta smörja näsan resten av dagen, blir alltid så flagig när jag snyter mig. Har ungefär världens tunnaste hud. Bara en sådan sak, liksom. Nu kanske det skulle vara dags för en sen lunch. Eh.

Amerikansk äppelkaka, recept.

jag lovade Emil att jag skulle lägga upp receptet på äppelkakan för ungefär hundratrettio år sedan, men mitt i allt hade jag bara glömt bort det. Här kommer det i alla fall, receptet är ur Rutiga Kokboken.


Tid: 1 timme

200 gram smör
2 ½ deciliter socker
3 stycken ägg
rivet citronskal från ½ citron
4 deciliter vetemjöl
1 tesked bakpulver
1 deciliter mjölk eller grädde

till formen
smör
ströbröd

garnering
3-4 stycken äpplen
1-2 matsked socker
1 tesked malen kanel

vispa ihop smöret och sockret med elvisp. Tillsätt ett ägg i taget under omrörning.
Smeten kan bli grynig men blir slät när mjölet rörs i. Smaksätt smeten med citron.

blanda mjölet och bakpulvret. Rör ner mjölblandningen i smeten och rör den jämn. Tillsätt vätskan.
Bred ut smeten i en smord, bröad form (jag satte i en långpanna, tar man en rund form rekommenderas
att den är cirka 24 cm i diameter
).

skala äpplena, kärna ur dem och skär dem i klyftor. Tryck ner klyftorna i smeten. Strö över sockret blandat med kanel.

grädda kakan på galler i nedre delen av ugnen i 175°C, 45-50 minuter.
Låt kakan svalna något innan den lossas eller stjälps upp på galler.

servera kakan skuren i bitar med mjukrörd glass eller vispad grädde som tårta eller dessert.

Watching the days burning out like a cigarette.

10112013, innan vi påbörjat ombyggandet.

jag är fortfarande hemma i sjukstugan, men mår nog bättre nu. Jag har bestämt att jag mår bättre nu. Sami är på tomten och ringde just och berättade att det blev ett lite krångligare (läs: dyrare) projekt att dränera runt huset och gräva ner el- och vattenrören. Tydligen består hela marken av enbart berg, så det måste sprängas också. Kul. Eget hus, the gift that keep on giving. Nämen, det kanske vi borde ha räknat med i och med att huset faktiskt står på en ö bredvid vattnet. Helt naturlig är öar byggda av berg. Så det så.

just nu kan det kännas lite tröstlöst, det här husgrejandet, men jag tror det mest är för att vi inte kan bo där än. När vi sen bor där, då gissar jag att det kommer kännas bättre. Jag är helt säker på det. För jag är säker på att det kommer bli så fint!

Tjugo saker om mig.


- har en fem år yngre och en tre år äldre bror, är alltså enda systern och mellanbarn
- choklad är min last, fast jag nästan inte ens tål att äta det
- sådana jag tror att är mina bästa vänner lämnar mig en efter en
- har väldigt svårt att lita på andra på grund av föregående punkt
- gick ur kyrkan i våren tvåtusenfjorton då det stod klart att jag aldrig kommer börja tro

- har tre katter och skulle inte ge upp dem för allt guld i världen
- är sedan den sjunde juni tvåtusenfjorton husägare med min fästman
- är svårimponerad men de underligaste sakerna kan imponera på mig
- tycker om att läsa bloggar med ett korrekt men ändå avslappnat språk
- går inte och drar mig för att säga sanningen, hur ska något bli bättre så?

- jag och matematik går inte tass i tass, vi hatar varandra
- är uppvuxen på en gård med alla möjliga bondgårdsdjur
- började dricka kaffe på daglig basis tvåtusenelva
- är diagnostiserad med hypotyreos tvåtusentretton men mår ännu inte bra
- har inte spytt en enda gång sedan årsskiftet tvåtusentvå-tvåtusentre

- avskyr att dela med mig, mitt är mitt och ingen annans
- lyssnar på musik som känns i magen
- var en period i mitt liv lätt beroende av Battery (energidrycken)
- räknar min lillebror som en av de bästa människorna som finns
- önskar jag någon gång skulle ha ork att vända mitt liv dit jag vill ha det

October feelings.

Jag har förlorat en tävling men vunnit ett val.



jag är arg
jag är besviken
jag är uppgiven

men vad spelar det för roll?

Fem millimeter.

när jag var ut efter posten råkade jag få en liten kompis med mig in. Ungefär fem millimeter lång och hur gullig som helst!
nu kanske du tycker jag är konstig som kallar en snigel "gullig", men det får stå för dig. Jag står fast vid det. Så gullig!

15:15.


det var en underlig sort, den här förkylningen. Kände mig bättre under dagen igår men på kvällen kom febern, så det var bara att bädda ner sig under täcket och stanna hemma idag. Idag tror jag att jag mår bättre, men jag är inte säker. Kan bra hända att det blir feber ikväll också. Hoppas inte det, dock. Gick efter posten från postlådan och tusans tusan vad det tog på. Blev andfådd redan när jag gått ner för trappan vid ytterdörren. Svettas ännu. Äckligt. Wäh.

faktumet att jag började skriva det här inlägget klockan 14:09 säger väl också en hel del om hur jag mår. Eh.

Simmar i te, ungefär.


mår ... sådär idag. Vet inte riktigt om jag mår bättre, sämre eller samma än igår. Är fortfarande förkyld, men har inte så farligt i halsen idag. Istället är jag täppt i näsan och tung i huvudet. Är det bättre? Nej. Är det sämre? Nej. Jag dricker varmt te och försöker ta det lugnt medan ögonen svider och kroppen värker. Tänker att det är så man blir frisk. Borde kanske ha sovit, but ain't nobody got time for that. Lite så. Dessutom blir jag så lätt uttråkad. Vilket jag är nu också.
Sami är och river skog på tomten och jag hade tiotusen gånger hellre varit där och hjälpt till istället för att säcka omkring här hemma. Så. Tråkigt. Får se vad det blir av morgondagen, när det helt envist måste vara måndag igen. Det är svårt att veta på förhand hur det känns imorgon. Äh. Suck och pust, säger jag.

Förkylningsdagen.


vaknade nio och har inte kommit igång än. Har så fruktansvärt ont i halsen och huvudet känns feberstimmigt. Inte okej. Försökte få fart på hjärnan genom att se på några avsnitt Suits ("... den heter ju bara "kostymer"?"). Det hjälpte inte. Efter det har jag fördrivit tiden med att dricka finrexin och varmt te och snora ut hjärnan genom näsan. Typ.
Hade tänkt mig att jag skulle vaknat pigg som en mört (vem säger ens så längre?) och kanske tagit mig ut på en promenad. Efter det kanske jag hade förverkligat någon av de kreativa idéerna som skuttat fram i mitt huvud den senaste veckan och efter det kanske jag skulle sett lite på Netflix. Hm. Det gick ju bra. Man ska aldrig planera, det är bara så.

nu har jag precis druckit en kopp kaffe och ätit lite mellanmål. Funderar på att gå ut och plocka lite löv men känner mig ungefär lika motiverad som någon som är väldigt lite motiverad. Ja, det hade kanske varit lättare att säga att jag känner mig omotiverad till det, men man ska väl inte alltid hoppa där stängslet är lägst? Varför spara på ord när de är nästan helt gratis? Nå-ja. Får se vad det blir. Mitt i allt kanske jag går och lägger mig istället. Spännande!