Tjugo bilder.

eftersom det är torsdag och man på torsdagar ska titta tillbaka i sitt arkiv, dök jag ner i mapparna från mitt första år som systemkameraägare. Min första kamera var en Nikon D40 och jag kunde köpa den dagen efter min sjuttonde födelsedag, den 21 maj 2007. Det här är ett hopplock av favoritbilder från 2007:


de kanske inte är tekniskt fulländade, men jag tycker ändå om känslan i dem. Tycker ibland att jag har gått bakåt i utvecklingen med mitt fotograferande, men det kanske är passionen som saknas nuförtiden. Vet inte. Kanske allting redan är dokumenterat? Nä, det tror jag inte. Hoppas jag hittar tillbaka till kärleken för fotografi en vacker dag.

Det flyter svart snö i ditt blod.


torsdag. Öronkudden börjar avtal. Bra grej, det blir lite jobbigt att lyssna på kunder som kommer in och förklarar hela livshistorien och bara "vadå?" när de är klara. "Va?" "vad sa du?" "vadå?". Inte okej. Imorgon ska hela jobbet på seminarium och sen blir det, i vanlig ordning, helg. Har inga direkta planer, för ovanlighetens skull. Är så trött på att vara ensam hemma, bara. Känns som jag inte gör något annat än det. Tråkigt. Nåja, blir väl inte roligare än man gör det, förstås.

vet inte vad mer jag skulle ha att säga?
Nä, precis.

häj.

Ungefär.

idag:
jobbat alldeles ensam
lunchat med mamma
ätit kvarbliven kaka
pratat med Sami i telefon
börjat redigera bilder till blogg-årssammanfattningen

ikväll:
laga och äta middag
se på bonde smeker gnu

Dagen då det vände.


tror förbanna att jag håller på och frisknar i på riktigt nu. Har duschat för en stund sen och efter det var jag ner till postlådan en sväng utan att bli söndersvettig. Tjoho! Förutom att det brusar i öronen och näsan ännu är täppt mår jag helt okej. Finfint. Då blir det jobb på morgondagens agenda ändå, så tusans skönt. Avskyr att bara dega runt hemma, avskyr att vara sjuk. Ska fortsätta smörja näsan resten av dagen, blir alltid så flagig när jag snyter mig. Har ungefär världens tunnaste hud. Bara en sådan sak, liksom. Nu kanske det skulle vara dags för en sen lunch. Eh.

Amerikansk äppelkaka, recept.

jag lovade Emil att jag skulle lägga upp receptet på äppelkakan för ungefär hundratrettio år sedan, men mitt i allt hade jag bara glömt bort det. Här kommer det i alla fall, receptet är ur Rutiga Kokboken.


Tid: 1 timme

200 gram smör
2 ½ deciliter socker
3 stycken ägg
rivet citronskal från ½ citron
4 deciliter vetemjöl
1 tesked bakpulver
1 deciliter mjölk eller grädde

till formen
smör
ströbröd

garnering
3-4 stycken äpplen
1-2 matsked socker
1 tesked malen kanel

vispa ihop smöret och sockret med elvisp. Tillsätt ett ägg i taget under omrörning.
Smeten kan bli grynig men blir slät när mjölet rörs i. Smaksätt smeten med citron.

blanda mjölet och bakpulvret. Rör ner mjölblandningen i smeten och rör den jämn. Tillsätt vätskan.
Bred ut smeten i en smord, bröad form (jag satte i en långpanna, tar man en rund form rekommenderas
att den är cirka 24 cm i diameter
).

skala äpplena, kärna ur dem och skär dem i klyftor. Tryck ner klyftorna i smeten. Strö över sockret blandat med kanel.

grädda kakan på galler i nedre delen av ugnen i 175°C, 45-50 minuter.
Låt kakan svalna något innan den lossas eller stjälps upp på galler.

servera kakan skuren i bitar med mjukrörd glass eller vispad grädde som tårta eller dessert.

Watching the days burning out like a cigarette.

10112013, innan vi påbörjat ombyggandet.

jag är fortfarande hemma i sjukstugan, men mår nog bättre nu. Jag har bestämt att jag mår bättre nu. Sami är på tomten och ringde just och berättade att det blev ett lite krångligare (läs: dyrare) projekt att dränera runt huset och gräva ner el- och vattenrören. Tydligen består hela marken av enbart berg, så det måste sprängas också. Kul. Eget hus, the gift that keep on giving. Nämen, det kanske vi borde ha räknat med i och med att huset faktiskt står på en ö bredvid vattnet. Helt naturlig är öar byggda av berg. Så det så.

just nu kan det kännas lite tröstlöst, det här husgrejandet, men jag tror det mest är för att vi inte kan bo där än. När vi sen bor där, då gissar jag att det kommer kännas bättre. Jag är helt säker på det. För jag är säker på att det kommer bli så fint!

Tjugo saker om mig.


- har en fem år yngre och en tre år äldre bror, är alltså enda systern och mellanbarn
- choklad är min last, fast jag nästan inte ens tål att äta det
- sådana jag tror att är mina bästa vänner lämnar mig en efter en
- har väldigt svårt att lita på andra på grund av föregående punkt
- gick ur kyrkan i våren tvåtusenfjorton då det stod klart att jag aldrig kommer börja tro

- har tre katter och skulle inte ge upp dem för allt guld i världen
- är sedan den sjunde juni tvåtusenfjorton husägare med min fästman
- är svårimponerad men de underligaste sakerna kan imponera på mig
- tycker om att läsa bloggar med ett korrekt men ändå avslappnat språk
- går inte och drar mig för att säga sanningen, hur ska något bli bättre så?

- jag och matematik går inte tass i tass, vi hatar varandra
- är uppvuxen på en gård med alla möjliga bondgårdsdjur
- började dricka kaffe på daglig basis tvåtusenelva
- är diagnostiserad med hypotyreos tvåtusentretton men mår ännu inte bra
- har inte spytt en enda gång sedan årsskiftet tvåtusentvå-tvåtusentre

- avskyr att dela med mig, mitt är mitt och ingen annans
- lyssnar på musik som känns i magen
- var en period i mitt liv lätt beroende av Battery (energidrycken)
- räknar min lillebror som en av de bästa människorna som finns
- önskar jag någon gång skulle ha ork att vända mitt liv dit jag vill ha det

October feelings.

Jag har förlorat en tävling men vunnit ett val.



jag är arg
jag är besviken
jag är uppgiven

men vad spelar det för roll?

Fem millimeter.

när jag var ut efter posten råkade jag få en liten kompis med mig in. Ungefär fem millimeter lång och hur gullig som helst!
nu kanske du tycker jag är konstig som kallar en snigel "gullig", men det får stå för dig. Jag står fast vid det. Så gullig!