När jag inte jobbar.

ser på Buffy när det är för varmt för att ta tre steg.

hänger på tomten med herr Andersson och sådär.

Välkommen hem.

hämtade den här snyggingen från posten idag, är så himla otålig att batteriet ska ladda klart nu! Pepp, pepp, pepp!

Kaptenens logg: 19072014.

sitter här med en näsblodsstoppartuss (ja, det är ett ord. Nu är det ett ord) i näsan och med snygg kragbränna på ryggen. Jobbade min första "ensamma" vecka (E* är ju där, men jag kan ju inte låta honom ta kunder) och nu är det bara en vecka kvar innan A kommer tillbaka från semestern och befriar mig från en del av min arbetsbörda. Idag har jag varit hos Sarah ungefär hela dagen och det var mycket fin fisk. Minns inte när vi senast träffades under längre tid än ett "hej", så det var roligt. Vi for ner till stranden och Sarah simmade efter mycket om och men och fiskbett i tån, jag simmade inte för jag har alla simkläder på Bussö, smart. Istället brände jag nacken i solen, men äh. När jag kom hem såg jag att min bror hade ringt tidigare och så pratade jag med honom i telefon en timme. Efter det brann mitt öra. Det är helt enkelt inte skapt för att lyssna i telefoner. Får skavsår efter en kvart. Ungefär.

nu ska jag snart borsta framtanden och sedan stupa i säng. Klart slut.

* jag avskyr egentligen när folk inte skriver ut hela namn på personer, men just kollegor och sådant tycker jag att kan vara lite privata.

I left it all behind in the dead of last winter
I left it all behind but the question still lingers.

och ... eh. Det här tröstshoppande måste sluta. Jag kommer inte bara traska rakt in i väggen om jag fortsätter. Kommer ramla rakt ner i fattigdomshelvetet och bara "vad jobbigt jag har det, ska nog gå och köpa ett par kökshanddukar". Nej, okej. Nu låter det kanske värre än det är. Jag är alldeles för bra på självplågeri för att försöka trösta mig själv på något sätt. Det är faktiskt inte så illa. Det som är värre är att jag kommer behöva köpa tillbehör. Hm. Jaja, man ska nära sin hobby. Har jag hört. Så. Allt är rättfärdigat. Tack och adjö.

En oskyldig fråga med ett oskyldigt svar.

h: "har du...? Hur långt har du fört in den?"
e: "har väl fört in ... ungefär halva."

att vi pratade om ansökningar kan, såhär i efterhand, varit svårt för en utomstående att förstå.

Vardagsmelankoli.

Just let it happend.

är. så. slut. Ensam handläggare på jobbet och herregud, jag kommer gå in i väggen. Besök om vartannat och telefonen slutar aldrig ringa. Två veckor. I två veckor ska jag ha det så här, och det trappas bara upp nu. Nio dagar kvar. Måste hålla ut. Tröstade mig med att köpa muminskålar när jag slutat, alltid något.

And all my best friends will be the death of me,
but they won't ever remember, remember.

det blir mycket ledsna typer just nu, det kan väl inte jag göra något åt?

Det är allt.

det som känns värst
är
att
du sa att
jag
var ditt
förstahandsval
och jag
trodde på dig

jag är så jävla dum, bara.